Usch
Man misstänks för våldtäkt mot barn.
En man i 50-årsåldern misstänks för våldtäkt mot barn. Mannen är från ett mindre samhälle i Ulricehamns kommun och det är också där som övergreppem sägs ha begåtts under en period från februari till augusti i år. Polisen är förtegen om utredningen.
Fy fan, jag tror jag spyr.
Sånt här får mig till att vilja lägga hela mitt liv på kriminologin.
Jag ska nog söka någon kurs nästa gång.
Vad är det för sjuk värld vi lever i?
En klok vän sa en gång,
"Jag ska inte skaffa barn, jag vill inte att de ska växa upp i denna världen. Därför gör jag både mig och dem en tjänst när jag inte tänker skaffa några."
Det kanske ligger något i det?
Den svarte nazisten
Jackie Arklöw.
Han är dömd till livstids fängelse för polismorden i Malexander 1999 och för krigsbrott, där i bland tortyr av fångar på Balkan i början av 90-talet. Arklöw var den som avrättade de två poliserna i Malexander, den ene med ett skott i pannan, den andre med b.la. skott i nacken.
Jackie Arklöw kan bli fri tidigast om två år, något som Örebros tingsrätt avgör. Han sitter nu på anstalten i Tidaholm där han har hunnit med att avlägga två akademiska magisterexamina, i sociologi och historia.
Det finns alddrig någon ursäkt för ett sådant handlande men det finns bakomliggande förklaringaroch det jag tänkte komma till är.
En människa som begått så fruktansvärt onda handlingar, är han för alltid ond? Eller kan även han förändras och få en andra chans?
Undra om det finns ett svar på den frågan?
Åsikt någon?
In i dimman
Mina dagar ser ungefär likadana ut.
Upp 5.30, buss från borås 7.40. Föreläsning börjar 9 (akademisk kvart!). Föreläsning slutar 12. Buss går 12.25. Jobbet börjar 14.00.
Det är liksom inte för inte som jag är trött.
Jag har typ bestämt vad mitt examensarbete ska handla om. Våldtäkt. Men sen vet jag inte mycket mer. Gruppvåldtäkt? Vad är våldtäkt? Vad är en "riktig" våldtäkt? Hur ser straffen och domarna ut det senaste? Våldtäkt mot barn? Hur har lagstiftningen förändrats? Vad har media för påverkan på våra föreställningar om våld? Vem begår våldtäkt? Vilka är offren? Hur förändras synen med åldern?
Ja... det är ganska många saker man kan ta ställning till.
Kriminologisk analys
Det är ju nästan ödets ironi att man ska få välja på alla intressanta ämnen i ett intressant huvudämne.
Så förslag tas tacksamt emot om brottstyp, brottskategorier etc. som man kan skriva sisådär 8-10 sidor om. Dessutom underlättar det väl om det är relativt lätt att hitta info om. Och för guds skull, ett ämne som gör att jag slipper plöja mig igenom engelskspråkig litteratur i överflöd.
Jag har en idé ;)
Catrine da Costas öde.
Båda två fick sina läkarleg. indragna och efter all uppståndelse i media ansåg de själva att deras liv var förstörda för all framtid. De har nu krävt ett skadestånd på 40 miljoner av staten, en rättegång som påbörjades i december. Idag faller domen. Intressant.
Älskade Engla du fattas oss: polis, myndighet och media.
Läs den!
Att skapa en seriemördare
Så hamnade vi rätt.
- Första slaget träffade huvudet, sa jag till åklagare van der Kwast.
- Menade du höften? frågade han.
Jag nickade. Skadebilden blev som i rättsprotokollet.
- Jag kan inte agera, sa jag till terapeuten Ståhle, och hon sa: - Jag förstår, så kände du och så förlamad blev du när din pappa förgrep sig på dig.
Föreställningarna skulle cementeras.
Rusig och girig på flera Xanor instämde jag.
Lögnen var i och omkring mig.
Det bisarra skådespelet kunde fortsätta.
Ett utdrag ur boken Thomas Quick är död, skriven av Sture Bergwall ("thomas quick") och Sten-Ove Bergwall.
Jag blev upprörd när jag såg Dokument inifrån; Att skapa en seriemöradre igår, som handlade om hur fallet Thomas Quick hanterats av polis, rättsväsende, psykiatri osv. Det är för jävligt.
Hur kan man känna sig skyddad och försvarad när ens egen advokat blir åklagare nummer två?
Fullproppad av benzodiazepiner som används vid behandling av ångest och sömnstörningar. Vid längre tids användning finns risk för utveckling av beroende och vanemissbruk.
Sture Bergwall är ett offer. Ett offer som råkat ut för Sveriges största rättsskandal någonsin. (Blir fallet Linda Chen nummer två måntro?)
Christer van der Kwast vet hur man skapar en seriemördare, hur många lik har han själv gömt i garderoben?
Fortsättning följer.
Fallet Linda Chen
Jag tycker att det finns rätt mycket som talar emot Mats Alm som gärningsman.
Varför välja att mörda när man ska gifta sig och då det väcker mest uppmärksamhet?
Allt de går på är indicier. De har bestämt sig. Det är Mats Alm.
Jag har också bestämt mig. Det är inte Mats Alm. Råkar det vara han iallafall får jag be om ursäkt men just nu är jag övertygad om hans oskuld.
Vore det han, skulle han brutit ihop och berättat vid detta laget, annars är han rå. Riktigt kall.
Jag tycker att det är en skam att en "psykolog" som ser igenom lögner säger att han spelar teater, att han inte menar ett ord av vad han sa. Men för fan, låt det vara osagt istället än att uttala sig när inget är bevisat. Om experten hade sagt att han är trovärdig, då hade ju inte bilden stämt? SÅ det skulle hon ju inte kunna erkänna i så fall.
Det är för jävligt helt enkelt.
Ny Rättsskandal?
Ju mer rättsväsendet är säker på att Mats Alm är gärningsman, desto mindre övertygad blir jag.,
Igår till efterlyst hade de hyrt in en specialist som kan avgöra om någon ljuger eller inte. Hon fick analysera hans intervju i programmet. Det gick för långt, men det är min åsikt det.
Nu ska jag åka till jobbet, sen taggar jag för matteprov imorn :)
Medias mördare eller verkligenhetens mördare?
Leif GW Persson var den förste som gjorde mig upprörd, till en besvikelse eftersom han är min husgud inom kriminologi. Han sa följande: När killen var med i Efterlyst var jag 90 % säker på att det är han, när han började uttala sig i media blev jag 95 % säker. Efter att han hittat sin fästmö död blev jag 99 % säker. Dessutom sa han "En oskyldig är totalt jävla ointresserad av att sitta och lipa i en tv–soffa. Han lurar inte en käft”.
Där är vi idag.
Med all respekt för denne fruktansvärt kompetenta gubbe, man kanske inte alltid ska gå på statistiken. Visst, det är i ca 90 % av fall där kvinnan försvinner hennes pojkvän/man som är gärningsman. MEN, det finns undantag även här. Och någon som Leif GW Persson borde anse att "Man är oskyldig tills dess att motsatsen är bevisad". Motsatsen är på långa vägar inte bevisad än.
Det som gjorde mig upprörd senast är denna artikel: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5842196.ab, där ytterliggare expert yttrar sig och redan har dömt Mats Alm.
Media är väl den viktigaste faktorn i fall som dessa, hur många liv förstår de egentligen?
Vi minns morden i Arboga, där barnens pappa var misstänkt för morden. Han släpptes och det var frid och fröjd. Men hur är hans liv idag?
Jag hoppas nästan att Mats Alm är skyldig, han kommer få ett helvete efteråt annars. Antagligen ett större helvete än om han är skyldig. Då följer han ju iallafall normen.
Bildar media mördaren, sätter en gärningsmanna-status på honom, liksom de sätter en offer-status på Linda Chen. - "Hon blev tvingad att skriva på testamente", "Hon ville gifta sig, inte han""Han satt och drack öl på deras tänkta bröllopsdag".. osv..
Jag är inte övertygad om att han är gärningsman, men om det är för att jag vill tro gott om folk eller om det är av realistisk orsak jag inte. Jag tycker definitivt att det skulle finnas mer belägg för att det är han, det finns brister men polisen säger ju att det finns mer att gå på så vi får väl se. Och visst finns det även brister i hans berättelse och var var han under 72 timmar?
Detta borde väl vara ett inlägg i min andr blogg, men den ligger på is sen lång tid tillbaka så det här får duga.
Jag fick iallafall ventilera lite. Efterlyst ikväll ska bli spännande.
lucia 2008
Det känns lite stressigt, men det får bli väl ändå.
Idag var sista lektion på några veckor, ett seminarie om mord. Intressant! Det finns så mycket skumma människor i denna värld. VI pratade bland annat om My Lai-massakern som skedde 1968. Det var amerikanska soldater som gick till attack i vietnamkriget mot den lilla byn och utplånade precis allt.. människor, boskap, mark.. våldtog kvinnorna osv.. 3 av offren var män, resten var kvinnor och barn. Ungefär 500 miste livet, på bara några timmar.. sen satte sig soldaterna ner för att äta, usch! vilken värld. De inbillade sig att det fanns en hotbild. Att till och med spädbarnen skulle kasta handgranater på dem.
Mycket troligt! Det finns så sjuka människor.
Nu ska jag skriva ut mitt brottsfall jag har hemtenta på. En sambo som mördade sin flickvän.
kriminologi, kriminologi, tenta!
Just nu är det massa teorier som ska in i verksamheten däruppe i knoppen.. Hrischis teori om sociala band, Sutherlands teori om Dirrential Association, Tittles kontrollbalansteori, Agnews generella strainteori, Mertons strainteori, Braithwaites teori om skambeläggning, rutinaktivitetsteorin osv...
Det där var mest för att se vad jag kan, haha. Vi kom idag fram till att det är 20 teorier som tagits upp. Det finns inte en chans att alla dom sitter som ett rinnande vatten tills på lördag, men vi ska nog ordna det här. :)
Som Emilie sa : "hoppas på det bästa, var beredd på det värsta." Det ska bli mitt nya motto. Skam den som ger sig.
Igår träffade jag bullen. Hon berättade att hon sett en kille i Gbg med en bildskärm på huvudet. Det tyckte vi var minst sagt utmärkande. När jag sedan berättar det för Helge säger han, "Ja, men det brukar han ha. Han gillar väl det". Jo, visst. Det gör han väl, men lite spännande är det ju, hoho!
Nu ska jag återgå till mina 88 övingsfrågor om brott och dess utveckling, teorier : D
rättskunskap
I tingsrätten, angående mordet på Riccardo Campogiani, friades en kille, en dömdes till ungdomsvård för anstiftan till misshandel och de andra tre fick sluten ungdomsvård i tre år för grov misshandel, misshandel och vållande till annans död.
När detta överklagades till hovrätten, fick alla de dömda mildare straff. Killen som dömdes till ungdomsvård friades helt och för de andra sänktes straffet från tre år till ett års sluten ungdomsvård. Ett år! Jag tycker det är helt befängt!
De säger att det inte går att bevisa vem som gjorde vad osv. Men det dessa fem pojkar som var inblandande och Riccardo Campogiani är död, oavsett vem det var som gjorde vad. Uppenbarligen är det på grund av de fem och det borde leda till större konsekvenser än friande domar och ett års sluten ungdomsvård.
I fallet Rödeby, där pappan till en utvecklingsstörd kille sköt ihjäl en 15-årig pojke och gav hans 17-årige kamrat livshotande skador, förkunnades domen för några dagar sedan. Den 50-årige pappan friades helt. Han behöver inte betala skadestånd och får dessutom tillbaka det hagelgevär som han släckte15-årige Simon Söderbergs liv med. Visserligen hade de här pojkarna trakasserat 50-åringens familj under en lång tid. Men det är en ganska väsentlig skillnad mellan trakasseri och mord. Dessutom ska mordet, enligt vittnen, ha varit en ren avrättning. 15-åringen står på knä framför pappan och ber för sitt liv, trots det skjuter han iskallt honom i bröstet. Tingsrätten menar att 50-åringen var psykisk sjuk när han sköt, tro fan (förlåt) att man är det om man avrättar ett barn som ber för sitt liv en meter framför sig, men att han inte är det längre. Tvångsvård kanske? Vad är det som säger att denna psykiska störning inte återkommer om liknande situtationer uppstår i framtiden?
För mig är detta en av de sjukaste domar jag hört talas om. Det är skrämmande!
Att skjuta ihjäl någon måste få sina konsekvenser, rättsliga påföljder. Hur lång tid kommer det annars ta innan var och varannan människa tar lagen i sina egna händer och hänvisar till "Men pappan i Rödeby fick till och med tillbaka mordvapnet." Jag vill inte veta i vad för samhälle mina barn kommer at uppfostras i om det fortsätter såhär.
Tack och lov att domen ska överklagas.
Helt sjukt. En sjuk värld. En sjuk person. En sjuk händelse.
För er som orkar läsa är detta vad mitt fördjupningsarbete i psykologi ska handla om.
från www.krimextra.nu
Massmördaren öppnade eld ? en kvart senare var över 30 mördade
Martin Bryant ? den ständigt skrattande massmördaren.
En förmögen ung man med världen för sina fötter, löpte plötsligt amok en solig dag på en strand i Tasmanien. Beväpnad med två automatgevär, ett hagelgevär och en pistol, började han systematiskt att döda alla runt omkring sig.
Men varför gjorde Martin Bryant detta? Medicinsk expertis svär att han inte var sinnessjuk vid tiden för massakern. Ändå skrattade han som en galning, när han senare ställdes inför rätta.
Martin Bryant, 29, hade växt upp i Australien och Nya Zeeland. Hans far var född i England och hade emigrerat till Australien 1952.
Såväl far som son stötte på en veritabel guldgruva, när de blev vänner med en rik arvtagerska, som lämnade dem med en halv miljon pund, när hon omkom i en tragisk bilolycka med unge Martin som passagerare.
Den omskakande händelsen måste ha satt djupa spår hos den unge mannen som plötsligt blev lynnig och inåtvänd, något som accentuerade när han och hans far flyttade till Hobart i Tasmanien.
1993 hittades fadern, Maurice, död under märkliga omständigheter. Hans kropp hittades i botten av en brunn, genomborrad av kulor. Trots de märkliga omständigheterna fastslog myndigheterna att han dött för egen hand. Men många ställde sig undrande: Varför skulle någon först skjuta sig upprepade gånger för att sedan hoppa ned i en brunn?
Många började också ifrågasätta bilolyckan något år tidigare, som unge Martin på ett mirakulöst sätt hade överlevt medan hans välgörerska fick sätta livet till. Var det kanske något mystiskt även med den olyckan?
Oavsett vad polis och försäkringsbolag hade för teorier vid den här tidpunkten började Martin Bryant bli allt mer sluten. Han köpte ett helt arsenal av vapen: Ett automatiskt hagelgevär, en revolver och två av världens mest beryktade automatgevär, det amerikanska Armalite M15/16 och det ryska Kalashnikov AK47.
 Här, på stranden i semesterparadiset Port Arthur, ägde den fruktansvärda massakern på oskyldiga rum. | Nu var Martin Bryant rustad för sitt eget privata krig? Han misslyckades med det senare, återvände till Tasmanien och började övningsskjuta på de folktomma stränderna. Han pratade inte med några andra människor och vände ryggen åt dem som försökte hjälpa honom. Den tidigare straffkolonin Port Arthur ligger 10 mil från Hobart och är i dag en populär tillflyktsort för surfare, soldyrkare och helgfirande familjer. |
Martin Bryant anlände till Port Arthur den 28 april 1996, köade otåligt tillsammans med andra semesterfirare för att köpa en hamburgare till lunch och hördes muttra medan han mumsade i sig sin burgare: ?Ja, det här verkar vara rätt ställe!?
Han smålog, men det var något spänt över hans ansiktsuttryck. Leendet övergick till ett fnissande, innan han började skratta tyst. De som överlevde massakern minns hans egendomliga uppträdande, och en fotograf lyckades också registrera hans fanatiska blick på en videoupptagning denna fruktansvärda eftermiddag.
Stranden var packad med folk, och det var också ruinerna efter det gamla fängelsekomplexet. Det var där som Martin Bryant, efter att ha kastat bort resterna av sitt lunchpaket, öppnade sin rymliga bag och snabbt började sätta ihop sina vapen.
Det tog några nyfikna åskådare en eller två sekunder att inse vad han höll på med. Då hade Bryant redan öppnat eld. Slumpmässigt avlossade skott fick alla att skrika i panik och rusa för skydd. Men det fanns inte mycket att ta skydd bakom på den öppna sandstranden.
Han vandrade sakta genom den panikslagna folkmassan och sköt till vänster och höger omkring sig. Hans dödsbringande redskap fällde människor till marken med kylig effektivitet. Och han skrattade oupphörligen när han promenerade vidare, stannade bara för att byta vapen eller ladda om.
| När några av semesterfirarna nådde fram till sanddynerna och desperat letade efter skydd, började han att skjuta ned dem en efter en med enstaka skott. Även om det med facit i hand förefaller otroligt, trodde några turister att slaktande ingick i någon TV-film. Åtminstone ända tills kulor började flyga i riktning mot dem och rörde upp stora moln av sand. Då flydde de mot sanddynorna och den skyddande dalgången bakom dessa. Inom loppet av bara knappt 15 minuter hade Martin Bryant mördat över trettio människor. Ytterligare sex skulle dö senare av sina skador från kulorna från höghastighetsvapnen. |  Martin Bryant. |
Ett annat mål var en bil fylld av skräckslagna äldre damer. Han sköt dem allihop. Han sköt också en man, som satt instängd i en brinnande bil. Och han gjorde det inte av humanitära skäl eftersom han skrattade hysteriskt när han tryckte av.
Sedan verkade det som om Martin Bryant hade tröttnat på blodbadet på stranden. I stället promenerade han in på ett litet turisthotell i slutet av stranden och tog ägarna ? ett äldre par ? och en ung kvinnlig gäst som gisslan.
Från fönster på hotellet började han skjuta mot poliser och militärhelikoptrar, som nu hade dykt upp på stranden för att ta hand om de sårade.
 Ett av offren för ?Mad Dog? Bryant förs skyndsamt iväg till sjukhuset. | Men blodbadet var ännu inte över. När helikoptrarna besvarade hans eld, började en flygel på hotellet att brinna. En annan eldflamma kom inifrån hotellet, när Bryant dödade ägarna och sin unga kvinnliga gisslan. Därefter rusade han själv ut, skrikande och med brinnande kläder, för att ge upp. ?Mad Dog? Bryants slaktorgie var äntligen över? |
Då var sonen på ett strålande humör eftersom han var på väg till en grillfest på stranden.
Förutom invånare från Tasmanien fanns också turister från Kanada, Japan, Indien, Australien och Nya Zeeland bland offren. Bland de döda fanns två bebisar, två systrar på tre och fyra år och deras mor. En man hade dödats när han kastade sig över sin hustru för att skydda henne och förutom de döda och döende, hade Bryant allvarligt sårat tjugo personer.
Redan inom ett dygn hade han åtalats för ett av morden. Men Martin Bryant valde att tiga, började bara skratta tyst igen.
Amerikanska psykiatriker menade att Bryant hade påverkats av tidigare massmord på skolever och turister i såväl USA som England, utförda av sinnessjuka pistolmän, men också av det tilltagande vapenvåldet i TV och på bio. Men rätten i Tasmanien, vilken han ställdes inför den 7 november 1996, avfärdade alla sådana förklaringar.
När rättegångsförhandlingarna inleddes, förnekade han först alla anklagelser om mord, mordförsök och misshandel, allt medan han skrattade tyst för sig själv. Men sedan ändrade han sig och förklarade sig skyldig, varvid han skrattade så våldsamt att han knappt kunde få fram ordet ?skyldig? över sina läppar.
Han skrattade också när alla 72 åtalen, därav 36 gällande mord, högtidligt lästes upp för honom och hans försvarare, John Avery, var tvungen att säga till honom att lägga band på sig själv. Släktingar till de mördade bröt ihop i rätten på grund av hans uppträdande och tvingades varsamt eskorteras ut.
Det här automatgeväret av märket Armalite var ett av Martin Bryants dödsbringande mordvapen.
Den 19 november var sista dagen för rättegången. Ett problem återstod fortfarande; vad man skulle göra med Martin Bryant? Domaren, Chief Justice Williams, vägrade att acceptera att Bryant var sinnessjuk.
Eftersom det inte förekommer något dödsstraff på Tasmanien och i Australien, dömde han Martin Bryant till fängelse ?för resten av sitt liv?.
Han fick en dom, som han omöjligt kan avtjäna: 36 livstidsstraff för mord, och 21 år i fängelse för vart och ett av de andra 37 brotten, som innefattade mordförsök och misshandel.
Domaren mässade obevekligt: ?Det är svårt att föreställa sig en mera fruktansvärd brottskatalog. Du visste vad du gjorde, tyckte om det och visade ingen ånger efteråt.?
Och, fortfarande småskrattande för sig själv, leddes Martin Bryant iväg till sin cell?
Ett eftermäle till rättegången är att parlamentet på Tasmanien röstade för att beröva Martin Bryant all hans förmögenhet och alla hans tillgångar, så att överskottet kan tillfalla överlevande och släktingar till de mördade under Port Arthur-massakern.
Och nu har livet återgått till det normala på semesterorten. Ja, åtminstone nästan. I dag kommer nämligen turisterna inte bara till Port Arthur för att titta på den gamla straffkoloni, utan också för att bese de vackra stränderna, där Martin Bryants fruktansvärda masslakt ägde rum.
Tänd ett ljus för Engla!
vila i frid, Engla!
Jag tycker det är hemskt. Och jag undrar ofta vad för tragiska människor som gör såhär? Ett barn!
Men tack o lov att föräldrar och omgivning slipper undra. Ovissheten har jag hört ska vara bland det värsta. Jag beklagar och skänker tankarna till familjen och vännerna.
Nu har han, den 42-åriga lastbilschauffören, iaf erkänt. Dessutom erkänt mordet på Pernilla i Falun 2000.
Sveriges polismyndigheten har visat vad de går för!
Det ska bli intressant att se hur det slutar - alltifrån händelseförloppet till domen.
Och nu är jag mer motiverad till att göra mitt psykologiarbete om mördare och deras beteende.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2248365.ab
narkotika.
En 53 årig man har nämligen fått 14 års fängelse för grovt narkotikabrott. Och sju andra personer dömdes till några månaders fängelse upp till 10 år bakom lås och bom.
Nu är min fråga, är det rimligt med 14 års fängesle för narkotikasmuggling? Visst, det handlade om typ 100 kg, men det är inte det som är grejen. Idag är det ganska ovanligt att dömer någon till 14 års fängesle.
Hagamannen är ett exempel på ett 14 år långt straff. Likaså mannen i Borås som i över 10 år utfört grova sexuella övergrepp och misshandel mot fyra barn. Och visst är de rätt dömda, utan tvekan. Å andra sidan, 14 år är inte direkt mycket det heller. De kan komma ut och göra om samma sak igen. Men det var inte det jag skulle prata om, utan om de fall som inte har gett 14 år.
Några exempel:
Bobbys pappa fick 10 års fängelse. 10 år fick också den man som knivmördade en annan man på julaftonen i fjol. Den 18åring som mördade sina föräldrar i Hedemora fick 9 år.
Det är tre fall med dödlig utgång. Är ett liv inte värt mer än knark? Det är helskumt. Folk har ihjäl varandra lite hur som helst, utan att få några egentliga straff.
Om det ger 14 år att ha med knark att göra, medan det bara ger 9 år att ta två stycken liv, är det inte ett tecken på hur samhället och rättsystemet är på väg att spåra ur?
Man kanske kan göra lite nytta, om man pluggar kriminologi. :)
Nu är det sömn, för imorn då redovisar EsMk3 kursen musik&kommunikation!
Vart tar vi vägen?
Killen är död, visa lite respekt åtminstone.
Kunde inte bara soc tagit hand om de 5 killarna innan det gick så långt? Jag menar det fanns ju anledning till det. Alla har haft problem tidigare, konstigt vore det annars kanske. Misshandel, snatteri, stöld, rattfylleri, olaga hot och ett konstant skolkande. Var det tvunget att gå så här långt för att socialen skulle rycka in? Tydligen.
Det är med ren frustration, vi tvingas följa hur dagens samhälle utvecklas.
För ett tag sen var jag inne på att bli försvarsadvokat. När jag och therese hade ett av våra många pratstunder, diskuterade vi om man skulle palla att försvara någon, palla att försöka ge någon lägre straff när straffen i sverige redan är fruktansvärt låga. Framför allt, skulle man vilja försvara någon som man innerst inne vet är skyldig? Kanske har berövat någon livet, men ändå ska man bevisa motsatsen. En motsats som är totalt fel. Om personen i fråga då inte döms, utan får gå fri på gatorna, vågar man gå ut? Rädd för vad personen ska hitta på nästa gång.
Utdrag ur gårdagen rättegång, med stjärnadvokaten Leif Silbersky.
"Advokat Leif Silbersky undrar över varför vittnet i det första förhöret pekade ut tre pojkar och inte fyra som ska ha varit skyldiga till dödsmisshandeln.
Advokat Leif Silbersky: Varför säger du först tre och går sedan över till fyra?
Min kompis som jag alltid har hängt ihop med blev misshandlad. Han är död nu. Och du kan fortfarande inte förstå att jag är chockad och oklar i mitt första förhör. Jag får inte in i mitt huvud att du inte förstår det, säger vittnet upprört."
Förövrigt läste jag att ett nytt dubbelmord ägt rum. 4 mil från Arboga. En kvinna och ett barn.
Vi lever i en sjuk värld, mina vänner.
Ta mig härifrån, någon?
Tragedi i Arboga
Det var en detaljerad genomgång av dubbelmordet i Arboga.
Det är med enorm förskräckelse jag inser att det faktiskt finns så sjuka människor, som gör sånt här.
Mörda två barn och skada mamman, svårt. Antagligen var det menat att mamman också skulle dö. Jag menar det måste ju blivit nån miss i planering. För om det var tänkt att mamman skulle överleva, gick mördaren rätt in i fängelset eftersom mamman måste ha sett allthop och den skyldige, visserligen inte mig emot.
I 90 procent av fallen är det pappan som är mördaren, så inte här. Det är nu en 31-årig kvinna som sitter anhållen, skäligen misstänkt till mord och mordförsök. Kvinnan i fråga har någon sorts relation till den skadade kvinnans sambo. Det luktar svartsjuka?
Åh, jag hoppas och tror att den skyldige får genomgå en rättpsykiatrisk undersökning. För psykisk störd är väl det minsta personen i fråga är?erkänner, får sitt straff, och avtjänar sedan ett långt fängeslestraff och Men med tanke på Sveriges rättssystem och ringa straff så blir det väl 14 år eller liknande.
Vilken människa är så kall attt den dödar två små oskyldiga, försvarslösa barn? Usch!
Tillräckligt dömd?
Igår tillbringade jag också de sista timmarna med att sätta mig in i händelseförloppet kring dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani. Domen föll nämligen igår. Tre pojkar dömdes till tre års sluten ungdomsvård för grov misshandel och vållande till annans död. De ska dessutom, tillsammans betala 286 000 kr i skadestånd till Riccardo Campogianis familj och dödsbo. En pojke dömdes till ungdomsvård för anstiftan till grov misshandel. Den siste friades.
Anledningen till att dödsmisshandeln inte rubriceras som mord är att sparkar och slag inte lika ofta som b.la. knivar, har en dödlig utgång. Obducenten i fråga, hade bara sett ett par enstaka fall där offret avlidit av sparkar och slag. Man kunde alltså inte bevisa att de fem pojkarna hade i avseende att döda Riccardo Campogiani. Det ansågs att de kanske inte var medvetna om riskerna och konsekvenserna av det hela. Och det påståds också att de faktiskt fanns en chans att de skulle slutat om de insett att han allvaret.
Ursäkta mig, men hur många 15-16 åringar har inte tillräckligt med förnuft för att förstå att en kille faktiskt kan dö om man sparkar och slår skiten ur honom? Och hur kan det finnas förnuftiga vuxna som tror att så är fallet? I synnerhet i denna fråga. Dessutom vad är ett skadestånd på 286 000 kr för en familj som alltid kommer ha sorg? Vad är pengar för en familj som berövats en sjäsfrände på grund av våldsamma, fulla ungdomar, nej barn, som inte kan kontrollera sin ilska?
Rätt mig om jag har fel, men ska vi någon gång stoppa det gatuvåld och framför allt brutala ungdomsvåld som håller på att ta över samhället, borde vi kanske ge kännbara straff?
