musikupptäckt nr 2.

så underbart vackert <3

Moto Boy - Beat heart.


Det lilla betyder så mycket.

Ibland har man bara en dålig dag och tror att den ska fortsätta lika dåligt som den började och inte minst sluta lika dåligt, om inte värre. Men helt plötsligt, så händer det något helt oväntat som man tänkt på ibland men mest som ett sorts önsketänkande eftersom det skulle vara för bra för att vara sant, som gör dagen till en markant trevligare dag. Idag är en sådan dag! Jag blir väldigt glad..trots att det kanske inte märks så tydligt. :)
Andra avenyn innehåller inte bara intriger, även en del bra ordspråk. "När du skrattar, ler mitt hjärta".
Tessa-tossan, detta handlar inte om något ämne som vi har berört. bara så du vet!

Jag har gjort en ny musikupptäckt, igen.
Lyssna och njut. Speciellt du, plutten ; )
Scala & Kolacny Brothers - With or without you.

konstig!!

Varför är du så konstig?
Du kan väl bara säga vad felet är, istället för att bete dig som en femåring? Jag blir galen, men det är kanske det du vill? Så att jag ska ge upp alla vänner, utom dig?
Du frågar varför jag är sur. Jag är inte sur, jag är totalt panikerad.

Tessa-tossan, har du tid för ett samtal?

Det har varit musikalrep idag, lite segt och jobbigt. Men det är kul. Åh, vad spännande det ska bli. :)
Sverige, 5:a i HandbollsEm, det känns inte fy skam just nu! woho. Landslaget kommer sakna Johan Pettersson.


besvikelse

Det är med stor besvikelse jag går och lägger mig strax.
Men frågan är om Sverige var värda en semifinal?
Man kan inte bli bäst om man bränner friläge efter friläge, straff efter straff och inte vågar avgöra.
Jag grämer mig ett stund, sen är det nya dag. :) Det blir bra handboll i helgen!
Och Sverige går ändå ut med flaggan i topp, nu är vi med bland de bästa igen, vi är på väg tillbaka!
OS, here we come!
Det var alldeles för längesen...

rysare!

Herrejisses, vilken dramatik!
I morse var jag lite sur för att jag skulle missa handbollen, men det är väl inte så viktigt tänkte jag.
Men!
Jag och viktor var och fikade på torgstallet, och gick till sen till musikskolan. Kom dit vid 17.20
Då sitter lärare i form av, Anders & Gunnar och tittar på handbollen, med sisådär 15 min kvar.
Jag slår mg ner och det står lika. Ganska uppriven och hysterisk blir man ju, onekligen.
Orkestern börjar 17.30, alltså skulle det innebära att vi missade de sista, viktiga 5 minuter.
Dirigenten Gunnar fick snällt trippa iväg vid halv, medan jag, Anders & Jimmy, som tillkommit sitter kvar.
Med 3 minuter kvar av matchen och ställningen 26-26, diskuterar vi att det bästa som kan hända nu är att Sverige får straff.
Yees! Med 49 sekunder kvar sker detta och den, vanligtvis, kanonsäkre Kim Andersson kliver fram. Vinst, tänker vi.
STOLPE! Då tröttnar Jimmy, som tycker att matchen är färdig (vilket den också borde ha varit) och gör orkestern, som börjat spela, sällskap.
Men kära vänner, det är inte över förrän domaren har blåst av. Glöm aldrig det!
Med 8 sekunder kvar, får Spanien frikast. Det är över tänker vi. Förlust eller oavgjort. Det som utspelar sig i Norge de kommande 8 sekunderna är minst sagt nervkittlande. Tomas Svensson räddar! En snabb boll till Jonas Källman, som med 3 sekunder kvar får bollen.
59.59 - Källman slår in segermålet!
Vi snackar marginaler! :)
Oj, vilket glädjerus. Jag och Anders har ett litetkramkalas, för att sedan rusa in till de andra och vråla! :D Sverige vann!
Sverige - Spanien, 27-26
Vi tackar, den snart 40-årige målvakten, för det.
.image23

EM och skola.

Här hade jag skrivit ett jättelångt och fint inlägg. Sen råkade klumpedunsen trycka bort det. Smart. Not! Så jag gör väl ett nytt försök.

En av de bästa sporthändelserna som finns, är EM i handboll :) Det fantastiskt skojigt.
Efter segern mot Slovakien, med utklassning 41-25, är jag helt klart pepp på att se resten av matcherna.
Om en kvart börjar en viktig match mot Ungern. Därefter följer tunga matcher mot Tyskland & Spanien :) Hade gärna sett en comeback i landslaget, i form av Stefan Löfgren. Klippan som tillför allt. Det ser dock ganska mörkt ut på den fronten för tillfället, men hoppas ska jag!
Lycka till, Sverige!

Jag hade planerat de tre återstående veckorna fram till lovet, väldigt väl, tyckte jag. Men tij fick jag, när Stefan i måndags talar om att vi ska ha ekonomiprov i samhällskunskap B, tis, v. 6. Mitt förslag om att lägga provet v.5 blev därmed totalt nedröstat. Min planering bestod av jag skulle vara ute i god tid med att lämna in källkritiken i samhällskunskap, vilket jag också har varit då jag lämnade in den idag. Ska bara skicka iväg en kopia till urkund. Jag hade därefter planerat att få det sista företagsekonomiprovet överstökat, det sker på torsdag. Mitt arr tänkte jag få klart denna vecka. Har suttit i muljan till 18.00 idag och spottat idéer. Nej, men det funkade fint och jag är nog snart färdigt.
Nästa vecka måste det bli matte för hela slanten. Vilket är behövligt då ett nationellt prov i Matte C går av stapeln, ons, v.6. Jag måste också sätta igång att skriva en debattartikel/novell i Svenska B som ska vara inlämnad fre, v.6. Det är nog dags att bestämma vad man vill skriva nu. Det är nog också hög tid att börja läsa novellen vi fått, som ska diskuteras fre. v.6
Majvor var också käck nog att, igår, berätta att vi, på måndag, ska ha läxförhör/prov i det absolut roligaste ämnet som finns, Arbetsmiljö & säkerhet.
Utöver det här, är det full rulle med musikalen - scen, sång och produktionsgrupper. Det ska bli skönt med lov v.7 för att vila sig och förbereda sig på intensivveckorna, 8,9 och 10.
Välkommen till "den slappa linjens"-vardag.

kära es3or, annonsering, telefonskräck och en pipande tjej.

Hur går det ihop kan man undra?
Det funderade vi i PR-gruppen på idag. Gruppen som består av mig och Tina :)
Båda har en en fruktansvärd telefonskräck men det var helt enkelt bara att ta tjuren vid hornen och svinga den över axeln! Sagt och gjort. Vi ringde till ett antal företag som var annonsörer i förra årets musikal, spegel, spegel. Det var inte alla som var lika pigga på att synas i vårat programblad. Reklam någon?
Efter ett tag, när vi tröttnat på telefonluren, bestämde vi oss för att gå ner till Ulricehamns centrum och ragga lite folk. Vi hann med eett besök på torgstallet, gränden och kicks. Samt hade vi en lång konversation med en trevlig dam på UT. Det mest intressanta var dock den situation som uppstod på pizza palace. Vi satte oss ner med ägaren för att prata igenom det här med programblad och logor. Han skruvade lite på sig och frågade efter en stunds tystnad. "Hur många är ni i klassen?" "Hmm, 16 plus lärare." Han plockade fram en miniräknare och undrade om inte vi kunde göra en liten deal. Vi tar med våra klasskompisar och lärare och får pizza&dricka för 40 kr per person (istället för normalpris, 70 kr) i utbyte mot att de får deras logga i programbladet, i den storlek som vi tycker passar. Jag och Tina tittar på varandra, tänker på vad jörgen skulle gjort och på våra kära klasskompisar som alltid vill gå till palace och äta... lite lagom förvirrade och några valmöjligheter, anser vi ändå att det är ju vi som har ansvaret och därför tar vi oss friheten att svara, "Självklart, det låter toppen. TACK!". Vi säger hej, går ut från pizzerian, tittar på varandra och börjar fnissa något kolossalt. "Ska du eller jag ringa Jörgen?" Vi ringer Jörgen, men ingen Jörgen vilja svara. VI ringer då Birgitta, som skrattar lika mkt som vi gör. "För några år sedan fick Monica åka runt och fråga olika pizzerior om de ville sponsra... och nu kan man ju säga att ni har gjort det istället."
Hon tycker det var en strålande idé och bra att vi tog eget initiativ, hoho. Hon säger också att det är bäst att vi ringer Jörgen för att kolla, "Men hälsa att jag tycker det var en bra idé"
Efter många försök ger vi upp hoppet om att jörgen ska svara. Men jörgen, är ju jörgen, så självklart ringer han upp efter en stund, "Åh, men det var en toppenidé. Gud, vad gott det ska bli, när får vi komma?". "Bra jobbat, Madde".. och Madde ler ;) Det du plutten!
Så nu kära es3or, kan ni alla få som ni vill, i synnerhet Helge, Frida och Krista som alltid tjatar om pizza när vi andra vill gå till torgstallet. Tacka Tina och Madde för det!:)

Jag kan också meddela att jag inte slutat pipa när jag går in i affärer. För er som inte förstår vad jag pratar om är det nämligen såhär, att i måndags fick jag uppleva hur det är att känna sig som en tjuv, utan att ens varit inne i affären. Larmet pep, när jag gick in på team sportia, tänkte inte så mkt på det då. Gick vidare till impact, PIP! Men herregud, vad är detta? Butiksinnehavaren skrattade lite och bad mig hoppa upp och sätta mig på disken i kassan för att larma av mina byxor för säkerhetsskull, men det visade sig att det var inte mina nya jeans som var boven i dramat. GIck in i ett omklädningsrum, tog av mig jacka, tröja, byxor och smycken som Tina sprang ut och in med i affären för att undersöka saken. Men inget pip hördes. Nähe, det var väl inte så mkt mer att göra än att hoppa jämfota ut, hålla tummarna för att det skulle varit en engångsföreteelse. Det funkade inte.
I tisdags pep jag på Videomix, jag skämdes en aning och visste inte riktigt vad det var för fel på mig. Jag hade ju inte ens samma kläder på mig som dagen innan, hade jag svalt något konstigt kanske? De anställda reagerade nästan inte överhuvudtaget men helge vill ändå uppmärksamma dom på att jag inte har tagit något, varpå en av de, inte alltför sysselsatta arbetarna, svarar. "Tjejer brukar ju pipa, vad ska man göra åt det?" Nej, vad ska man göra?
Och tro det, eller ej. Men idag hände det IGEN. Jag och TIna försökte lite diskret att gå in på kicks eftersom expediten pratade i telefon. Diskret? Madde var inte speciellt dskret ska jag tala om, wihihio. PIIIIP! Tog denna gången av mig mina skor, för det har jag inte testat innan och det ligger ju trots allt ett turbringande mynt i ena skon, men nix, utan resultat. Den mycket trevliga cch vänliga expediten som var väldigt pratglad frågade om jag möjligtvis opererat mig. Jo, visst svarar jag...men det var 13 år sedan och det har inte varit några kvarglömda instrument där förut, vad jag kan minnas och har märkt.
Än så länge är detta ett mysterium. Men när jag hittar den skyldige ska jag meddela detta. Det måste ske snart för jag vågar snart inte gå in i affärer längre :)

HandbollsEm startar för Sverige ikväll.
Island - Sverige. Matchstart 20.15, wiho.
Som vi väntat.

god kväll,

kan jag säga med gott samvete. För idag är det en god kväll, och det har varit en god dag, kanske inte en så god morgon och absolut inte hela tiden goda stunder. Men på riktigt länge, har det faktiskt varit en lyckad dag.
  • Jag har lyckats bestämma datum för mitt sista Företagsekonomiprov.
  • Jag har haft en bra trumpetlektion, med massvis av beröm.
  • Jag har varit på orkestern, som var riktigt skojig. Det händer nämligen inte så ofta att den är det.
  • Jag har fikat med Andrea på torgstallet, kaffe & bulle. Det kändes bra.
  • Jag hittade mina kvarglömda handskar i aulan, som tur var.
  • Jörgen lyssnade på mitt arr och tyckte det var toppen. :)
  • Jag invigde min nya jacka och den var supermysig!
  • Jag gjorde en god gärning genom att hämta viktor och hans kontrabas hemma hos honom, så han slapp gå till musikskolan.
  • Jag hade en förvånandsvärt trevlig stund med en person. Den var ganska förvånandsvärd eftersom personen i fråga varit mer än underlig det senaste och vad det beror på har jag visserligen inte kommit fram till, denna härliga dag.
  • Jag har nästan gjort färdigt samhällskunskpen, och det är synd för det var ett väldigt intressant arbete.
...nu börjar det tryta men jag kände att det var liksom lika bra att passa på att vara positiv för det är allt för få av dessa bra dagar. Visst har det funnits lite detaljer denna dag som inte varit så uppmuntrande men det löste sig, och det blev till och med så bra att den händelsen, tillslut, också fick en egen punkt på denna lista ;)
Man blir ganska trött av att vara positiv, haha, så nu ska jag sova.
tack för mig, hej!

krångel

Jag är fruktansvärt trött och bara tanken på att jag har ett mediekritiskt arbete att skriva och en hel del matte som borde göras, samt företagsekonomi gör mig inte direkt piggare. Kaffe, det är vad jag behöver.
Igår hade vi produktionsarbete tll typ 21.  Och efter att ha skjutsat runt lite folk, hemma vid sisådär 21.40
Satte mig då för att kolla avslutningen på Idrottsgalan, och det var nätt och jämt att jag inte somnade. Jag förstår inte hur man ska överleva musikalen. Jag kommer vara en vandrande zombie. Bokstavligt talat.

Det är inte mindre tröttsamt att vissa människor är som dom är, eller snarare konstigare än vad dom egentligen är och behöver vara. En lång, lång pratstund skulle behövas. Jag blir ohyggligt trött på det. Och det är bara ännu en onödig faktor.
Nej, kaffe var det ja!

footloose

I fredags kom insåg jag hur längesen det var jag senast såg Footloose.
Jag och Cissi begav oss till Storan i Gbg för att se musikalen. Som den äkta footloosenörd jag är var det mer än en lyckad föreställning och jag kan lätt betala 400 kr igen för att se den en gång till!
Jag blev också sådär lagom nyfiken när Kevin Bacon var tackad i programmet ( huvudrollen i filmen från 80-talet )

Dags för matte och samhällskunskap!

Tillräckligt dömd?

Jag grät en skvätt igår för att det var sista dagen, på det absolut sista jullovet. Någonsin. Och för att jag är en gnutta orolig över huruvida vi, es3or, kommer att överleva den, minst sagt, ansträngande period som väntar, eller ej. Hur som haver, så var första dagen ganska soft. Trots att den började kl 08.00 med sceniskt musikprojekt och musikalproduktionsgrupperna skulle sammanstråla. Jisses, tänkte jag. Det är verkligen på riktigt, och det var med fasa som jag insåg att om föga 52 dagar har Jack the Ripper premiär. Hur ska det gå?

Igår tillbringade jag också de sista timmarna med att sätta mig in i händelseförloppet kring dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani. Domen föll nämligen igår. Tre pojkar dömdes till tre års sluten ungdomsvård för grov misshandel och vållande till annans död. De ska dessutom, tillsammans betala 286 000 kr i skadestånd till Riccardo Campogianis familj och dödsbo. En pojke dömdes till ungdomsvård för anstiftan till grov misshandel. Den siste friades.
Anledningen till att dödsmisshandeln inte rubriceras som mord är att sparkar och slag inte lika ofta som b.la. knivar, har en dödlig utgång. Obducenten i fråga, hade bara sett ett par enstaka fall där offret avlidit av sparkar och slag. Man kunde alltså inte bevisa att de fem pojkarna hade i avseende att döda Riccardo Campogiani. Det ansågs att de kanske inte var medvetna om riskerna och konsekvenserna av det hela. Och det påståds också att de faktiskt fanns en chans att de skulle slutat om de insett att han allvaret.
Ursäkta mig, men hur många 15-16 åringar har inte tillräckligt med förnuft för att förstå att en kille faktiskt kan dö om man sparkar och slår skiten ur honom? Och hur kan det finnas förnuftiga vuxna som tror att så är fallet? I synnerhet i denna fråga. Dessutom vad är ett skadestånd på 286 000 kr för en familj som alltid kommer ha sorg? Vad är pengar för en familj som berövats en sjäsfrände på grund av våldsamma, fulla ungdomar, nej barn, som inte kan kontrollera sin ilska?
Rätt mig om jag har fel, men ska vi någon gång stoppa det gatuvåld och framför allt brutala ungdomsvåld som håller på att ta över samhället, borde vi kanske ge kännbara straff?

2008

Dags för studenten. Dags för att bli självständig och veta vad man vill. Absolut. Usch.

Det var iallafall en lyckad nyårsafton. Till en början väldigt skeptisk vad dagen skulle ha att erbjuda. Hade helst av allt krupit ner under en filt och tittat på en bra beck, med kaffe i handen. Men det finns bara vid ett tillfälle man får ta till det alternativet på nyårsafton; När man är sjuk, vilket jag inte var. ( Ja, tessatossa. Du hade tur!)Försökte vid åtskilliga gånger under dagen imbilla mig detta, lite halsont kanske, huvudvärk men dessvärre utan resultat. Jag har nämligen bestämt mig för att jag numera vill ha en organiserad nyårsafton - typ trerätters, fin champagne, tilltugg, skratt, underhållning, tolvslag, SKÅL! - Möjligtvis skulle det kunna vara en bjudning som spårar ut lite grann. Något organiserat, annars inget alls. Och denna kväll, detta år, hade inget organiserat att erbjuda.
Jag pratade med Ida, och vi bestämde att vi skulle ge det en chans. Blev det flopp fick vi väl dra då.
Tillsut satte vi oss i bilen, åkte för att plocka upp Johanna & Maria i Södra Vånga och begav oss in till Uhamn, där festen väntade. Hungriga som vi var, beslöt vi oss för att det fick bli pizza. Lättillgängligt..trodde vi. Vi fick erfara att den enda pizzeria som har öppet kl 20.00 en nyårsafton är Jamaica! Till och med Ica ropade ensamhet, inte för att det har med pizza att göra, men vi skulle också inhandla sockerdricka.
Med pizzor, dock utan sockerdricka tog vi oss in i Marias systers lägenhet, där vi åt, drack lite cider för att sedan dra på oss skorna och pallra oss iväg nerför backarna til nyårfesten som väntade hos Jesper Lindahl. Det var mycket trevligt folk, naturare, samhällare, handlare, efter ett tag några medieelever och så jag, esteten. Blanding är det bästa! :) Och Singstar gör festen!
Det blev ingen organsierad nyårsbjudning, men det blev en lyckat nyårsfest, annat kan man inte säga. Så jag får väl planera mitt nyår 2008 istället ocjh nöja mig med det som var.


RSS 2.0