åh, jesus amadeus..
som min kära kusin hade sagt, vi är så lika, du och jag! :) och jag tycker om dig.. väldigt mkt!! Även om vi inte ses så ofta som vi borde.
Idag.. var en bra dag..
men frida, du sa en så smart sak igår. "Erkänn att du har en sån känsla som om du satt inne i ett rum och du typ håller på att klättra på väggarna för att du känner att känslorna inte riktigt får plats i rummet!".
Du har så rätt, kära vän. Det är så, kanske mer än så. Jag klättrar också på väggarna för att jag inte vet vart jag ska göra av alla känslorna, eller vad dessa känslorna är för något. Det gör mig minst lika tokig.
Men tids nog kanske jag kan lära mig att förstå, tolka och acceptera mina känslor. Får hoppas på det!
Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag borde.. Och jag vet att jag inte kan påverka det ett skit!
Tror att det är bäst att bara släppa taget och flyta med, det ordnar sig nog då. Om inte annat är det, det enklaste och lugnaste sättet.
Tsatsiki, var lika smart som frida, "När den rätte dyker upp, säger hjärtat till. Och då får hjärnan säga vad den vill". Absolut.
Ge mig lillfingret, och jag tar hela handen. Eller hela dig :)
Idag.. var en bra dag..
men frida, du sa en så smart sak igår. "Erkänn att du har en sån känsla som om du satt inne i ett rum och du typ håller på att klättra på väggarna för att du känner att känslorna inte riktigt får plats i rummet!".
Du har så rätt, kära vän. Det är så, kanske mer än så. Jag klättrar också på väggarna för att jag inte vet vart jag ska göra av alla känslorna, eller vad dessa känslorna är för något. Det gör mig minst lika tokig.
Men tids nog kanske jag kan lära mig att förstå, tolka och acceptera mina känslor. Får hoppas på det!
Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag borde.. Och jag vet att jag inte kan påverka det ett skit!
Tror att det är bäst att bara släppa taget och flyta med, det ordnar sig nog då. Om inte annat är det, det enklaste och lugnaste sättet.
Tsatsiki, var lika smart som frida, "När den rätte dyker upp, säger hjärtat till. Och då får hjärnan säga vad den vill". Absolut.
Ge mig lillfingret, och jag tar hela handen. Eller hela dig :)
oj
Nyrakad var det bästa på länge, och vilket sällskap skulle varit bättre än mina två absoluta älsklingkussar? Inget. Vi har så kul ihop, speciellt när vi har samma humor också.
Sen lite mys hos mormor också, :) Helgen var som den skulle. Jag hann till och med plugga lite.
Men just nu är det ngt annat som inte är som det ska.. Jag förstår verkligen inte vad det är som händer.. det bara händer och jag kan inte styra över det. Undra hru långt det kan gå, innan det blir riktigt illa? Iaf ett tag till. Jag tänker inte på det, det bara blir så. Jag kan inte. Eller vill inte? Det sitter i psyket iaf. Ändå kan jag inte låta bli att tycka det är lite bra.. men det kanske ja inte borde. vet inte.
Nu är det lov iaf! =)
Sen lite mys hos mormor också, :) Helgen var som den skulle. Jag hann till och med plugga lite.
Men just nu är det ngt annat som inte är som det ska.. Jag förstår verkligen inte vad det är som händer.. det bara händer och jag kan inte styra över det. Undra hru långt det kan gå, innan det blir riktigt illa? Iaf ett tag till. Jag tänker inte på det, det bara blir så. Jag kan inte. Eller vill inte? Det sitter i psyket iaf. Ändå kan jag inte låta bli att tycka det är lite bra.. men det kanske ja inte borde. vet inte.
Nu är det lov iaf! =)
lov =)
Fredag - Full fart mot helgen.
Äntligen. Trots att detta jag har väntat på i 10 veckor är jag inte nöjd, det är något som fattas. Och jag tror jag vet vad, tyvärr. Eller varför säger jag tyvärr, jag blir så tokig på själv ibland.
Det kanske är dags att inse nu? Hur ska man kunna erkänna något för andra om man inte ens erkänt det för sig själv än. Förklara det för mig, kära vänner.
Jag är verkligen totalt insnöad nu, och har bara mig själv att skylla för det. Jag gör ju precis allting som jag brukar säga till alla andra. Allt sånt som bevisar att det faktiskt är så som man befarar.
Jag är bara så jävla rädd.
Äntligen. Trots att detta jag har väntat på i 10 veckor är jag inte nöjd, det är något som fattas. Och jag tror jag vet vad, tyvärr. Eller varför säger jag tyvärr, jag blir så tokig på själv ibland.
Det kanske är dags att inse nu? Hur ska man kunna erkänna något för andra om man inte ens erkänt det för sig själv än. Förklara det för mig, kära vänner.
Jag är verkligen totalt insnöad nu, och har bara mig själv att skylla för det. Jag gör ju precis allting som jag brukar säga till alla andra. Allt sånt som bevisar att det faktiskt är så som man befarar.
Jag är bara så jävla rädd.
-1
Bara en dag kvar, sen lov. Usch, så underbart skönt. Men undra hur snabbt det kommer springa förbi? Åh, inte för snabbt, snälla. Orkar inte allt som kommer vara efteråt, bara massa plugg, krav och prestationer. Jag går under, bokstavligt talat.
Idag har varit en helt okej dag :) även om huvudet nästan spricker sönder men det kan man inte haka upp sig på, det bara är så, acceptera läget. :s
Madde, ibland är du så dum så det finns inte, så jävla klantig. Hur stora krav ställdes? Att du skulle hålla masken i en minut, och va fan gör du? Allt annat utom det. Du visste mkt väl att det skulle paja allt om du vek dig. En chans, ett tillfälle, en minut - Du är bara för mkt, tönt.
( Hur länge orkar man med sig själv, måntro? )
Kom hem, la mig i sängen och spelade tvspel. =)
Jag är lite ur balans för tillfället.
Hoppas det inte går för långt. Kan inte styra över det själv, nämligen.
Det dumma är, att förra gången ballade det ur för mkt, mer än vad som var tänkt.
Det bara känns så och går inte att ta en tugga.
Det var på ett bankkontor i Flen. En maskerad rånare kommer in med en K-pist och säger:
- Lägg er ner på golvet, det här är ett rån!
Alla lade sig ner på golvet utom en äldre man. Då säger rånaren igen: Lägg dig ner på golvet! Mannen svar lugnt: Nej, det kommer jag inte att göra för jag är specialagent.
Rånaren riktade vapnet mot honom och sade: lägg dig ner annars skjuter jag!
Mannen svarar lugnt: Det tänker jag inte göra, för jag är specialagent!
Rånaren kommer ända fram till mannen och sätter mynningen mot hakan på
mannen och säger: LÄGG DIG NER PÅ GOLVET ANNARS SKJUTER JAG SKALLEN AV DIG.
Mannen svarar lika lugnt som förut: det kommer du inte att göra för jag är som sagt specialagent!
Rånaren blir väldigt konfunderad och tar det säkra före det osäkra och flyr ut ur banken utan pengar.
Precis som rånaren har passerat ytterdörren så hörs det en röst från golvet:
Bertil, när skall du lära dig?? Du är inte specialagent, du är senildement!!!
hehe, rebbehumor ; )
Idag har varit en helt okej dag :) även om huvudet nästan spricker sönder men det kan man inte haka upp sig på, det bara är så, acceptera läget. :s
Madde, ibland är du så dum så det finns inte, så jävla klantig. Hur stora krav ställdes? Att du skulle hålla masken i en minut, och va fan gör du? Allt annat utom det. Du visste mkt väl att det skulle paja allt om du vek dig. En chans, ett tillfälle, en minut - Du är bara för mkt, tönt.
( Hur länge orkar man med sig själv, måntro? )
Kom hem, la mig i sängen och spelade tvspel. =)
Jag är lite ur balans för tillfället.
Hoppas det inte går för långt. Kan inte styra över det själv, nämligen.
Det dumma är, att förra gången ballade det ur för mkt, mer än vad som var tänkt.
Det bara känns så och går inte att ta en tugga.
Det var på ett bankkontor i Flen. En maskerad rånare kommer in med en K-pist och säger:
- Lägg er ner på golvet, det här är ett rån!
Alla lade sig ner på golvet utom en äldre man. Då säger rånaren igen: Lägg dig ner på golvet! Mannen svar lugnt: Nej, det kommer jag inte att göra för jag är specialagent.
Rånaren riktade vapnet mot honom och sade: lägg dig ner annars skjuter jag!
Mannen svarar lugnt: Det tänker jag inte göra, för jag är specialagent!
Rånaren kommer ända fram till mannen och sätter mynningen mot hakan på
mannen och säger: LÄGG DIG NER PÅ GOLVET ANNARS SKJUTER JAG SKALLEN AV DIG.
Mannen svarar lika lugnt som förut: det kommer du inte att göra för jag är som sagt specialagent!
Rånaren blir väldigt konfunderad och tar det säkra före det osäkra och flyr ut ur banken utan pengar.
Precis som rånaren har passerat ytterdörren så hörs det en röst från golvet:
Bertil, när skall du lära dig?? Du är inte specialagent, du är senildement!!!
hehe, rebbehumor ; )
återfall?
haha, jo tack. antagligen.. eller tack och tack.. Är det ngt positivt?
Jag är iaf så dum (?) att jag gör vad jag kan för att flytta dessa tankar och känslor till något/någon helt annan. Samma visa som förra gången alltså, dock utan resultat den gången. Hur blir det nu?
Snart lov. Det är nog bra, så kan man tänka lite inom ramarna. Det blir nog ett bra lov ; ) hoppas!
gaah, lätt galen är jag på väg att bli. Kom, rädda mig, ta mig härifrån!
Jag är iaf så dum (?) att jag gör vad jag kan för att flytta dessa tankar och känslor till något/någon helt annan. Samma visa som förra gången alltså, dock utan resultat den gången. Hur blir det nu?
Snart lov. Det är nog bra, så kan man tänka lite inom ramarna. Det blir nog ett bra lov ; ) hoppas!
gaah, lätt galen är jag på väg att bli. Kom, rädda mig, ta mig härifrån!
deppigt.
Läser massa dagboksgrejer från högstadiet, shit, vad låg man blir av det. Och man borde egentligen ínte vara det, för den tiden och klassen var helt underbar. Åh, nu kommer jag ihåg massa saker jag inte vill, tänk så mkt tankar som väcks genom lite text.
Hittade massa grejer som lika gärna kunde vara skrivna idag:
"Ångesten kan komma smygandes ibland, då är det lite jobbigt, när man minst anar det! Kommer sen att få leva med detta livet igenom, och fågeln tog inte bara med sig själv fallet, utan en skatt till, som betydde så mkt. "
Den här, är helt oslagbar, och hjälp vad vi var filosofiska den dagen.
"shiiiiiiit, skulle kunna skriva hur mkt som helst nu om vad jag förstått men jag anförtror det till dom jag litar mest på.. Har nu förstått en del, Insett det jag aldrig skulle inse, det som jag inte trott skulle vara logiskt möjligt. Inte vågat eller velat inse.
Kär som en gummistövel ( den teorin är djup men jag kan dra den ändå ) - gummistövlar tål ju som sagt regn. Och hur mkt det än regnar så kmr regnet aldrig igenom gummit och ända in till foten,själen, och foten håller sig från att bli blöt och kärleken finns bara på utsidan och det är inte riktig kärlek, bara en liten inblick.. Men så plötsligt går stöveln sönder, regnet kmr in & foten blir blöt, då uppstår förälskelsen.. Kärleken till den andra stöveln är ett nödvändigt ont, det funkar inte om dom inte är två. Dom används så länge dom är hela men när den andra stöveln också går sönder så är det ingen som vill använda stövlarna mer och dom slängs in i garderoben för att senare upptäckas och åka vidare till soptunnan.. Ungefär så är den teorin. Dom som har fått höra det innan, vet lite mer.haha. Amanda å andra sidan jämför oss med en tvättmaskin :? .. När tvättmaskinen stängs och vattnet går runt är allt ett kaos och luckan går inte att öppna men när tvätten är ren så stannar maskinen, luckan öppnas, Och allt kaos slutar för en stund men när det finns tillräcklig smutsig tvätt går den igång igen, och kaoset har börjat igen..men En del fläckar försvinner aldrig, precis så är det.. Ibland kan man inte prata om det men tillslut kmr allt på en gång och allt lugnar ner sig för att tag men sen kmr mer skit att bära på och man kan inte prata om ngt, eller vill & vågar inte, Trots att man berättat om allt, finns det fortf. saker som lämnar ärr efter sig. ?De allra djupaste känslorna döljer sig, längst in bland de osagda orden?. VIll bort härifrån, riktigt långt, förbannat bort. Vill så mkt, men vågar så lite"
Nu vet jag iaf vad jag ska göra på lovet, läsa alla dagböckerna, för de där citaten jag skrev varje dag är så himla bra ibland. "Att vara kär kan vem som helst övetala sig själv till. Den riktiga kärleken är det som är kvar när förälskelsen har bränt ut sig själv."
Jag har också kommit på, för 511e gången att tänka för mkt är nästan som att gå rätt in i döden eller åtminstone in i depressionen. Sorgligt nog.. eller något.
Och jag vet inte vart ajg är på väg.
När jag skriver är egentligen de enda gångerna jag verkligen gnäller, skriker, klagar, bryter ihop, bryter isär, bryter sönder och blir totalt knäckt på nytt. Men ibland är det som en terapi, det är väl det enda bra.
Nu är det house och andra avenyn är det bästa svt gjort sen fem myror är fler än fyra elefanter, typ.
Hittade massa grejer som lika gärna kunde vara skrivna idag:
"Ångesten kan komma smygandes ibland, då är det lite jobbigt, när man minst anar det! Kommer sen att få leva med detta livet igenom, och fågeln tog inte bara med sig själv fallet, utan en skatt till, som betydde så mkt. "
Den här, är helt oslagbar, och hjälp vad vi var filosofiska den dagen.
"shiiiiiiit, skulle kunna skriva hur mkt som helst nu om vad jag förstått men jag anförtror det till dom jag litar mest på.. Har nu förstått en del, Insett det jag aldrig skulle inse, det som jag inte trott skulle vara logiskt möjligt. Inte vågat eller velat inse.
Kär som en gummistövel ( den teorin är djup men jag kan dra den ändå ) - gummistövlar tål ju som sagt regn. Och hur mkt det än regnar så kmr regnet aldrig igenom gummit och ända in till foten,själen, och foten håller sig från att bli blöt och kärleken finns bara på utsidan och det är inte riktig kärlek, bara en liten inblick.. Men så plötsligt går stöveln sönder, regnet kmr in & foten blir blöt, då uppstår förälskelsen.. Kärleken till den andra stöveln är ett nödvändigt ont, det funkar inte om dom inte är två. Dom används så länge dom är hela men när den andra stöveln också går sönder så är det ingen som vill använda stövlarna mer och dom slängs in i garderoben för att senare upptäckas och åka vidare till soptunnan.. Ungefär så är den teorin. Dom som har fått höra det innan, vet lite mer.haha. Amanda å andra sidan jämför oss med en tvättmaskin :? .. När tvättmaskinen stängs och vattnet går runt är allt ett kaos och luckan går inte att öppna men när tvätten är ren så stannar maskinen, luckan öppnas, Och allt kaos slutar för en stund men när det finns tillräcklig smutsig tvätt går den igång igen, och kaoset har börjat igen..men En del fläckar försvinner aldrig, precis så är det.. Ibland kan man inte prata om det men tillslut kmr allt på en gång och allt lugnar ner sig för att tag men sen kmr mer skit att bära på och man kan inte prata om ngt, eller vill & vågar inte, Trots att man berättat om allt, finns det fortf. saker som lämnar ärr efter sig. ?De allra djupaste känslorna döljer sig, längst in bland de osagda orden?. VIll bort härifrån, riktigt långt, förbannat bort. Vill så mkt, men vågar så lite"
Nu vet jag iaf vad jag ska göra på lovet, läsa alla dagböckerna, för de där citaten jag skrev varje dag är så himla bra ibland. "Att vara kär kan vem som helst övetala sig själv till. Den riktiga kärleken är det som är kvar när förälskelsen har bränt ut sig själv."
Jag har också kommit på, för 511e gången att tänka för mkt är nästan som att gå rätt in i döden eller åtminstone in i depressionen. Sorgligt nog.. eller något.
Och jag vet inte vart ajg är på väg.
När jag skriver är egentligen de enda gångerna jag verkligen gnäller, skriker, klagar, bryter ihop, bryter isär, bryter sönder och blir totalt knäckt på nytt. Men ibland är det som en terapi, det är väl det enda bra.
Nu är det house och andra avenyn är det bästa svt gjort sen fem myror är fler än fyra elefanter, typ.
seriöst?
Ikväll finns det inga ord. Är det ett gott tecken? De kanske kommer tillbaka imorn?
Nu har jag iaf fått lite ordning på mitt hår, ngt som är som det ska i all röra för tillfället.
Min högsta önskan just nu, är att jag fick ligga i min stooora säng med mitt älskade duntäcke och kuddar och sova hur länge som helst, typ en hel dag, för jag är så sjukt trött.
Nu har jag iaf fått lite ordning på mitt hår, ngt som är som det ska i all röra för tillfället.
Min högsta önskan just nu, är att jag fick ligga i min stooora säng med mitt älskade duntäcke och kuddar och sova hur länge som helst, typ en hel dag, för jag är så sjukt trött.
mer tankar.
Det är lite jobbigt. Varför är man så jävla velig?
Undra om livet varit bättre, utan känslor?
Men det bubblar nästan över hela tiden, jag vill verkligen bort härifrån nu. Jag fixar inte att stå emot så länge till. Och då är det klart man gör det bästa av situtionen - FLYR! ( Ja, ibland och oftast i såna här lägen är jag en riktig, äkta, stor, fet, hemsk, usel, fegis, som inte vågar erkänna hur saker egentligen ligger till. Bara för att det inte råkar handla om rätt(?) person. Jag vet precis vem den rätta personen är men det är inget som jag kan ändra på just nu. Kanske om ett par veckor, men nu kan jag inte fokusera på ngt överhuvudtaget. Det skiter sig fullständigt.)
Nu har jag bestämt. Denna gången ska jag vara tyst, inte ett ord. Till någon. Det blir bara massa missförstånd och så måste man förklara. Och hur ska man kunna förklara detta? Det går inte, det bara händer.
Undra om livet varit bättre, utan känslor?
Men det bubblar nästan över hela tiden, jag vill verkligen bort härifrån nu. Jag fixar inte att stå emot så länge till. Och då är det klart man gör det bästa av situtionen - FLYR! ( Ja, ibland och oftast i såna här lägen är jag en riktig, äkta, stor, fet, hemsk, usel, fegis, som inte vågar erkänna hur saker egentligen ligger till. Bara för att det inte råkar handla om rätt(?) person. Jag vet precis vem den rätta personen är men det är inget som jag kan ändra på just nu. Kanske om ett par veckor, men nu kan jag inte fokusera på ngt överhuvudtaget. Det skiter sig fullständigt.)
Nu har jag bestämt. Denna gången ska jag vara tyst, inte ett ord. Till någon. Det blir bara massa missförstånd och så måste man förklara. Och hur ska man kunna förklara detta? Det går inte, det bara händer.
nostalgi och musik!
Har nu tittat igen topplistor på p3 och sommartoppar sen 90-talet och blev så himla nostalgisk!
Hjälp, vad tiden går fort och vad härligt man hade det när man var mindre..mhm, jag ryser =)
Att man kommer ihåg vilka låtar som spelades typ 95-96 osv, det är ju helt otroligt.
Massa gamla sköööna låtar nu, även om de egentligen inte är spec bra, haha.
Alexia - Uh, la la la
Dr Bombay - Calcutta, SOS
Martin - Du är så yeah yeah wow wow, Fiskar som viskar, Jag vill inte motionera, Dumkåt
Joakim Hillson - Vacker utan spackel, Aldrig, Det jag inte har, I min dröm
Peter Lemarc - Jag kallar henne Tess
Hanna - Anropar försvunnen
Systrarna Graaf - You got what I want
Lambretta - Bimbo
LOK - Lok står när de andra faller, Sug min
Gorillaz - Clint Eastwood
Fragma - Toca's miracle
Magnus Uggla - Dansar aldrig nykter
Tomas Ledin - Sensuella Isabella, Hon är flickan, En del av mitt hjärta.
Metallica - Die, die, die my darling
Bryan Adams & Mel C - Baby, when you're gone
The Offspring - Pretty fly (fpr a white guy), Why don't you get a job
The Bloodhound gang - The bad touch
Och ännu mer finns!!:D Det blir nog en bra dag idag, trots massa känslotankar.
NEEEEEEEJ!
kärlek?
kär?
nervsammanbrott?
fly?
typ.
Ärligt talat, jag vet faktiskt inte. Jag vet inte alls. Skulle du fråga mig, skulle jag säkert blåneka totalt. eller?
Idag är jag nog kär. Kanske inte imorn?
Nu har det till och med gått så långt att jag har vart ute och tagit en promenad med min 11-åriga bror, och haft seriösa samtal. Vi stannade och la oss på fotbollsplanen för att kolla på stjärnorna och prata om livet. Jag vill tillbaka till den tiden, numera är jag bara förvirrad.
Jag vågar inte känna efter, jag är rädd att jag känner fel. åt helvetes fel. antagligen.
Hjälp, vad tiden går fort och vad härligt man hade det när man var mindre..mhm, jag ryser =)
Att man kommer ihåg vilka låtar som spelades typ 95-96 osv, det är ju helt otroligt.
Massa gamla sköööna låtar nu, även om de egentligen inte är spec bra, haha.
Alexia - Uh, la la la
Dr Bombay - Calcutta, SOS
Martin - Du är så yeah yeah wow wow, Fiskar som viskar, Jag vill inte motionera, Dumkåt
Joakim Hillson - Vacker utan spackel, Aldrig, Det jag inte har, I min dröm
Peter Lemarc - Jag kallar henne Tess
Hanna - Anropar försvunnen
Systrarna Graaf - You got what I want
Lambretta - Bimbo
LOK - Lok står när de andra faller, Sug min
Gorillaz - Clint Eastwood
Fragma - Toca's miracle
Magnus Uggla - Dansar aldrig nykter
Tomas Ledin - Sensuella Isabella, Hon är flickan, En del av mitt hjärta.
Metallica - Die, die, die my darling
Bryan Adams & Mel C - Baby, when you're gone
The Offspring - Pretty fly (fpr a white guy), Why don't you get a job
The Bloodhound gang - The bad touch
Och ännu mer finns!!:D Det blir nog en bra dag idag, trots massa känslotankar.
NEEEEEEEJ!
kärlek?
kär?
nervsammanbrott?
fly?
typ.
Ärligt talat, jag vet faktiskt inte. Jag vet inte alls. Skulle du fråga mig, skulle jag säkert blåneka totalt. eller?
Idag är jag nog kär. Kanske inte imorn?
Nu har det till och med gått så långt att jag har vart ute och tagit en promenad med min 11-åriga bror, och haft seriösa samtal. Vi stannade och la oss på fotbollsplanen för att kolla på stjärnorna och prata om livet. Jag vill tillbaka till den tiden, numera är jag bara förvirrad.
Jag vågar inte känna efter, jag är rädd att jag känner fel. åt helvetes fel. antagligen.
nervkittlande känsla, minst sagt.
När man börjar göra saker för att hela tiden försöka komma i perfekt timing, gör saker man kan dra nytta av i rätt läge, ändrar kroppsspråk, humör osv. är man så farligt nära. Jag har vart med om det förr, och när det blir så är det inte alls långt kvar till den definitiva känslan. Den som sakta men säkert kryper närmare, först bara ytligt och är i det stadie, då man gärna trycker bort den, men det vi aldrig lär oss är att det bara är slöseri med tid. För så småning om tar den sig djupare. Klämmer sig fast stenhårt i tanken, i själen, i hjärtat. Och inte minst i magen. Den liksom ligger och gnager i bakhuvudet, konstant. Poff, en gång till. Poff, om igen. Poff, än en gång. Försök att trycka bort det nu, haha. Inte en chans att du lyckas, hur mkt du än vill. För känslor, de är större och mer oövervinnerliga än något annat.
Tycker du det verkar jobbigt?
Grattis!
Välkommen till världen där den definitiva känslan, sätter sina spår.
Känslan som också kallas kärlek.
Tycker du det verkar jobbigt?
Grattis!
Välkommen till världen där den definitiva känslan, sätter sina spår.
Känslan som också kallas kärlek.
förvirring
Det är nära, alldeles för nära. Jag vill knuffa bort det, men det går inte. Jag vill åtminstone försöka. Eller? Jag blir livrädd. Rädd att det ska sabba massa saker. Det som äntligen ser ut att ha blivit ngt bra. Frågan är, är det verkligen bra?
Jag är tveksam. Det skulle aldrig funka iaf, det är bara så.. Det kan man ju lista ut på ganska långt håll.
Men hur ska man göra då? Nej, jag vet inte.
Man kan inbilla sig så mkt, och det blir så lätt att göra det också.. genom att amn hela tiden försöker känna av alla hundra vibbar, men det blir man ändå inte klok på.
Paradiset nästa - Välkommen till filmens underbara värld. Ja tack?
BECK<3
Jag är tveksam. Det skulle aldrig funka iaf, det är bara så.. Det kan man ju lista ut på ganska långt håll.
Men hur ska man göra då? Nej, jag vet inte.
Man kan inbilla sig så mkt, och det blir så lätt att göra det också.. genom att amn hela tiden försöker känna av alla hundra vibbar, men det blir man ändå inte klok på.
Paradiset nästa - Välkommen till filmens underbara värld. Ja tack?
BECK<3
KÖRKORT!
Vilken sjukt underbar känsla.
- Du är godkäns.
- VAA? Oj, hjälp! Det trodde jag inte.
- Nähe, varför då?
- Jag missade ju 70, fast det fanns ju ingen skylt men ändå.
- Nej, men det var ju bra att du upptäckte det iaf.
(Han sträcker fram det tillfälliga körkortsbeviset)
- Men vadå, får jag gå nu?
- Ja, nu är du fri :)
- Men herregud, tack så mkt. Detta är ju helt sjukt.
Åh!
11 oktober 2007. En dag att minnas.
- Du är godkäns.
- VAA? Oj, hjälp! Det trodde jag inte.
- Nähe, varför då?
- Jag missade ju 70, fast det fanns ju ingen skylt men ändå.
- Nej, men det var ju bra att du upptäckte det iaf.
(Han sträcker fram det tillfälliga körkortsbeviset)
- Men vadå, får jag gå nu?
- Ja, nu är du fri :)
- Men herregud, tack så mkt. Detta är ju helt sjukt.
Åh!
11 oktober 2007. En dag att minnas.
din gamle gädda.
det var så lätt när man var barn, det fanns inga problem. Om det ändå kunde vara så fortfarande. Det var då, man gick och sa "hej, din gamle gädda" till grannarna och bara mådde bra.
Idag är det allt annat än bra, alltihop.
Fick ett brev, det påminde mig om såna saker jag försöker fötränga och rev upp allting. Jag vill inte! Det är så självömkande, men jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. hjälp.
nära nu.
Idag är det allt annat än bra, alltihop.
Fick ett brev, det påminde mig om såna saker jag försöker fötränga och rev upp allting. Jag vill inte! Det är så självömkande, men jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. hjälp.
nära nu.
tankar
Jag skulle kunna skriva sjukt mkt nu, men har varken tid eller ork. Men har tänkt så förbannat mkt det senaste, och det är fruktansvärt ibland, iaf när det är förbjudna tankar. Jag kan inte hjälpa det.
Jag kan inte acceptera att läget är som det är. Det är fel, jag vet, och jag har vart med om det förr. Och jag förstår inte varför jag inte bara låter det vara, det går väl över mkt snabbare då. Har jag fått för mig iaf. Men ibland känns det verkligen rätt, men sen ser mna det från andra sidan och då är det bara så helvetes fel. Vad ska jag göra? Jag orkar det inte. Jag tror jag vill det egentligen, men det är inte personen det är fel på utan umgänget, är ledsen för det. Det förstör så mkt, men sorry det bara blir så. Jag blir tokig. Det händer igen, och jag står helt hjälplös. Det finns inget jag kan göra åt det, det är kanske inte heller meningen att man ska göra ngt åt det?
Man rår inte för sina känslor, sant, och det kanske inet hade vart så bra heller. Men förträngning funkar rätt fint ändå. Äh förresten, det blir bara skit sen ändå. Men för stunden funkar det. Säg vad jag ska göra åt det...!
Jag kan inte acceptera att läget är som det är. Det är fel, jag vet, och jag har vart med om det förr. Och jag förstår inte varför jag inte bara låter det vara, det går väl över mkt snabbare då. Har jag fått för mig iaf. Men ibland känns det verkligen rätt, men sen ser mna det från andra sidan och då är det bara så helvetes fel. Vad ska jag göra? Jag orkar det inte. Jag tror jag vill det egentligen, men det är inte personen det är fel på utan umgänget, är ledsen för det. Det förstör så mkt, men sorry det bara blir så. Jag blir tokig. Det händer igen, och jag står helt hjälplös. Det finns inget jag kan göra åt det, det är kanske inte heller meningen att man ska göra ngt åt det?
Man rår inte för sina känslor, sant, och det kanske inet hade vart så bra heller. Men förträngning funkar rätt fint ändå. Äh förresten, det blir bara skit sen ändå. Men för stunden funkar det. Säg vad jag ska göra åt det...!
Kan du inte bara sluta vara så konstig? Och sluta göra så att tankarna bara flyger till dig,
SNÄLLA?
Känslor, vad är det bra för?
SNÄLLA?
Känslor, vad är det bra för?
