Vart tar vi vägen?
Jag satt som fastklistrad på aftonbladet igår för att följa Riccrado-rättegången. Jag blir så tött och irriterad. Det är aldrig någon som har gjort någonting, när de sitter i förhör. Stå för att du sparkat ihjäl en kille och ta ditt straff istället. Varför skylla ifrån sig, när alla vet att du var där. RIccardo Campogiani dog på grund av misshandel inte av något naturligt. Så snälla, sitt inte och skyll ifrån dig, det är ingen idé. Samvetet är ändå redan förstört.
Killen är död, visa lite respekt åtminstone.
Kunde inte bara soc tagit hand om de 5 killarna innan det gick så långt? Jag menar det fanns ju anledning till det. Alla har haft problem tidigare, konstigt vore det annars kanske. Misshandel, snatteri, stöld, rattfylleri, olaga hot och ett konstant skolkande. Var det tvunget att gå så här långt för att socialen skulle rycka in? Tydligen.
Det är med ren frustration, vi tvingas följa hur dagens samhälle utvecklas.
För ett tag sen var jag inne på att bli försvarsadvokat. När jag och therese hade ett av våra många pratstunder, diskuterade vi om man skulle palla att försvara någon, palla att försöka ge någon lägre straff när straffen i sverige redan är fruktansvärt låga. Framför allt, skulle man vilja försvara någon som man innerst inne vet är skyldig? Kanske har berövat någon livet, men ändå ska man bevisa motsatsen. En motsats som är totalt fel. Om personen i fråga då inte döms, utan får gå fri på gatorna, vågar man gå ut? Rädd för vad personen ska hitta på nästa gång.
Förövrigt läste jag att ett nytt dubbelmord ägt rum. 4 mil från Arboga. En kvinna och ett barn.
Vi lever i en sjuk värld, mina vänner.
Ta mig härifrån, någon?
Killen är död, visa lite respekt åtminstone.
Kunde inte bara soc tagit hand om de 5 killarna innan det gick så långt? Jag menar det fanns ju anledning till det. Alla har haft problem tidigare, konstigt vore det annars kanske. Misshandel, snatteri, stöld, rattfylleri, olaga hot och ett konstant skolkande. Var det tvunget att gå så här långt för att socialen skulle rycka in? Tydligen.
Det är med ren frustration, vi tvingas följa hur dagens samhälle utvecklas.
För ett tag sen var jag inne på att bli försvarsadvokat. När jag och therese hade ett av våra många pratstunder, diskuterade vi om man skulle palla att försvara någon, palla att försöka ge någon lägre straff när straffen i sverige redan är fruktansvärt låga. Framför allt, skulle man vilja försvara någon som man innerst inne vet är skyldig? Kanske har berövat någon livet, men ändå ska man bevisa motsatsen. En motsats som är totalt fel. Om personen i fråga då inte döms, utan får gå fri på gatorna, vågar man gå ut? Rädd för vad personen ska hitta på nästa gång.
Utdrag ur gårdagen rättegång, med stjärnadvokaten Leif Silbersky.
"Advokat Leif Silbersky undrar över varför vittnet i det första förhöret pekade ut tre pojkar och inte fyra som ska ha varit skyldiga till dödsmisshandeln.
Advokat Leif Silbersky: Varför säger du först tre och går sedan över till fyra?
Min kompis som jag alltid har hängt ihop med blev misshandlad. Han är död nu. Och du kan fortfarande inte förstå att jag är chockad och oklar i mitt första förhör. Jag får inte in i mitt huvud att du inte förstår det, säger vittnet upprört."
Förövrigt läste jag att ett nytt dubbelmord ägt rum. 4 mil från Arboga. En kvinna och ett barn.
Vi lever i en sjuk värld, mina vänner.
Ta mig härifrån, någon?
Kommentarer
Trackback
