utgång
Igår blev det av, det som annars brukar gå i stöpet och skjutas upp osv.
Bullen hade gjort ett mkt bra jobb.
En trevlig kväll, helt enkelt.
Jag kanske gör det, kanske jag vet inte. Borde jag? åh, vad korkat och jobbigt det blir.
Det är lite svårt nu, kan inte sätta fingret på något längre. Jag finner inga ord.
Bullen hade gjort ett mkt bra jobb.
En trevlig kväll, helt enkelt.
Jag kanske gör det, kanske jag vet inte. Borde jag? åh, vad korkat och jobbigt det blir.
Det är lite svårt nu, kan inte sätta fingret på något längre. Jag finner inga ord.
galenskap.
hallå, vad är det som händer? vad händer med mig? jag blir tokig. Inte en gång till, jag fixar inte det. Jag vill, men ändå inte. "förlåt, det är mitt fel" .
Och det är inte meningen att detta ska vara en korrekt blogg. Och egentligen inte meningen att någon ska läsa, som keno en gång sa: " bara skriv, tänk inte" det är smart. Oja!
Åh, JAG VET INTE!
Du knäcker.
Imorn blir det utgång.
Det gick bra idag, det ser lite ljusare ut.. och jag väntar!..och HOPPAS!
Och det är inte meningen att detta ska vara en korrekt blogg. Och egentligen inte meningen att någon ska läsa, som keno en gång sa: " bara skriv, tänk inte" det är smart. Oja!
Åh, JAG VET INTE!
Du knäcker.
Imorn blir det utgång.
Det gick bra idag, det ser lite ljusare ut.. och jag väntar!..och HOPPAS!
smärta.
Smärta i hög grad lyckas jag alltid känna i mina fötter. Det är fruktansvärt! Jag vill kunna springa utan att ha ont i en vecka efter, men för tillfället funkar inte det. Så just nu sitter jag och tycker lite synd om mig själv för att jag nästan inet kan gå och få hasa runt i huset som en pensionär med rullator. Så jag blir lite arg.
Ja! Den satt. När? Snart, kanske. Hoppas, jag vill, vill, vill.
Jag tycker lite om dig. :)
Ja! Den satt. När? Snart, kanske. Hoppas, jag vill, vill, vill.
Jag tycker lite om dig. :)
skola :(
usch, usch, usch. Är just nu begraven i plugg, jag döööör. Hur ska man klara det? Jag vill bort, bort, långt härifrån och skita i allt. Jag pallar verkligen inte. Följer du med? :)
Du är söt.
Du är söt.
skum
Det blir alltmer konstigt, jag blir konstig och allt annat också. Jag förstår inte längre. Lägga ner? kanske borde det.
Vart ska jag ta vägen när ingen förstår? Jag vågar inte prata heller, det skulle bara låta som gnäll men jag vill göra ngt åt det, verkligen, och jag måste egentligen göra det också, det är bara det.. jag vet inte.. det är pinsamt. Åh, fy helvete vilken anledning? Det är ju inte mitt fel, men vad ska jag göra? Jag skulle bryta ihop totalt, pallar inte det. Det är pinsamheten. Men orkar inte ha det såhär heller. Det kallas förträngning och det vet ju alla psykologinissar vad det innebär om några år. Åh, jag vill bli av med det nu. Hjälp? Nu har känt det och vet precis.. - Ren jävla ångest.
Paolo Nutini är guld <3
Vart ska jag ta vägen när ingen förstår? Jag vågar inte prata heller, det skulle bara låta som gnäll men jag vill göra ngt åt det, verkligen, och jag måste egentligen göra det också, det är bara det.. jag vet inte.. det är pinsamt. Åh, fy helvete vilken anledning? Det är ju inte mitt fel, men vad ska jag göra? Jag skulle bryta ihop totalt, pallar inte det. Det är pinsamheten. Men orkar inte ha det såhär heller. Det kallas förträngning och det vet ju alla psykologinissar vad det innebär om några år. Åh, jag vill bli av med det nu. Hjälp? Nu har känt det och vet precis.. - Ren jävla ångest.
Paolo Nutini är guld <3
?
varför är du så konstig? man skrattar åt såna som beter sig som du?
Det är inget bra sätt direkt. Ni är inte så tuffa. Snarare tvärtom.
hallå, det är bara att prata. Vad kan hända? Allt blir förstört och vi kan inte prata mer. haha, knappast.
imorn ska jag träffa amanda, hon är bra!
Det är inget bra sätt direkt. Ni är inte så tuffa. Snarare tvärtom.
hallå, det är bara att prata. Vad kan hända? Allt blir förstört och vi kan inte prata mer. haha, knappast.
imorn ska jag träffa amanda, hon är bra!
Here is gone
Jag satt och funderade på hur mkt man har förändrats sen typ högstadiet. Jag kom inte fram till speciellt mkt, kan bara se att folk har förändrats men inte hur. Det är väl så det är, antar jag. Men då kom jag att tänka på hur man är med olika människor. Jag tror det ofta att det är så att man tror man känner någon men att det i själva verket egentligen är en helt annan person. Jag syftar inte på att man har olika personligheter, med olika personer, det har man också men jga menar att man har en mur som stänger ute vissa personer från att verkligen lära känna det riktiga jaget. Det händer jämt och jag tycker på ett sätt att det är skönt men kanske spelar man istället?
Det är svårt, jag vet inte riktigt. Men det är mkt folk inte vet om varandra, fast man tror man står varandra så nära.
Finns vissa saker som man inte kan prata med någon om, vad gör man då? Finns det någon utväg överhuvudtaget? Eller ska man bara låsa in allting inom sig och låta det förträngas. Nej, egentligen ska man inte det. Det fräter sönder dig inifrån men det är inte bara att prata, det funkar inte så.. Detta har madde och keno gått igenom så många ggr. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om det, men det värsta är bara att jag vet hur man borde göra och jag ger alla andra råd och hjälper dom, när det egentligen är jag själv jag behöver hjälpa. Keno sa det en gång.. och det är ju så jävla sant. Men mod i detta fallet, finns inte alls? Det är ändå meningslöst för ingen fattar iaf. Så det är lika bra att behålla det själv och hoppas det går över.. Det är bara en ond cirkel hela skiten. Och bara fel! Det tåls att fundera mer på.. eller orkar man det?
Det är svårt, jag vet inte riktigt. Men det är mkt folk inte vet om varandra, fast man tror man står varandra så nära.
Finns vissa saker som man inte kan prata med någon om, vad gör man då? Finns det någon utväg överhuvudtaget? Eller ska man bara låsa in allting inom sig och låta det förträngas. Nej, egentligen ska man inte det. Det fräter sönder dig inifrån men det är inte bara att prata, det funkar inte så.. Detta har madde och keno gått igenom så många ggr. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om det, men det värsta är bara att jag vet hur man borde göra och jag ger alla andra råd och hjälper dom, när det egentligen är jag själv jag behöver hjälpa. Keno sa det en gång.. och det är ju så jävla sant. Men mod i detta fallet, finns inte alls? Det är ändå meningslöst för ingen fattar iaf. Så det är lika bra att behålla det själv och hoppas det går över.. Det är bara en ond cirkel hela skiten. Och bara fel! Det tåls att fundera mer på.. eller orkar man det?
trötthet.
Tröttheten kommer smygande med en väldig fart, jisses. Snart gör jag allting i ett tillstånd som inte är lämpligt, hehe.
Idag har jag och tina haft skoj, ojoj! Det var längesen, men han svarade ju till och med. Inte illa, inte illa. Krogrunda, yeah! Det är ballt. ;)
Idag har jag och tina haft skoj, ojoj! Det var längesen, men han svarade ju till och med. Inte illa, inte illa. Krogrunda, yeah! Det är ballt. ;)
Vad är det som har hänt då?
Det stämmer ju inte, jag förstår om man inte pallar trycket. Jag hade inte heller inte gjort det, och gör det knappast inte heller. Paniken kommer närmre, närmre och nu kan man nästan känna lukten av den. Det är väl inte så det ska vara, hoppas jag!? Men det är lätt att säga.
Det måste vara ödet, vad ska det annars vara?Och jag tror på det, fullt ut. Det är meningen att vi skulle råka ses där och prata, det är meningen att jag inte ska åka andra hållet. Det glädjer mig att du inte ryggar tillbaka, går in i dig själv eller faktiskt undviker det faktum att vi är ensamma, på väg till, näst intill, samma destination.
Ödet är min väg.
Det stämmer ju inte, jag förstår om man inte pallar trycket. Jag hade inte heller inte gjort det, och gör det knappast inte heller. Paniken kommer närmre, närmre och nu kan man nästan känna lukten av den. Det är väl inte så det ska vara, hoppas jag!? Men det är lätt att säga.
Det måste vara ödet, vad ska det annars vara?Och jag tror på det, fullt ut. Det är meningen att vi skulle råka ses där och prata, det är meningen att jag inte ska åka andra hållet. Det glädjer mig att du inte ryggar tillbaka, går in i dig själv eller faktiskt undviker det faktum att vi är ensamma, på väg till, näst intill, samma destination.
Ödet är min väg.
Mer lycka!
Du gör mig så glad, vet du det? Jag ler hela vägen hem. Tack vare dig.
Förstår nu hur mkt jag faktiskt saknade att prata med dig, du är så duktigt underbar. :)
Tänk om allt ändå kunde bli som vanligt igen. Kan det det? Jag ska försöka iaf, verkligen. Jag vill!
Helt otroligt hur någon kan göra så mkt genom att göra så lite! Jag kom inte ens ihåg att du var så härlig. Jag förstår verkligen vad jag såg i dig. Och varför du var en av de absolut bästa vänner som finns! Charm ; )
Förstår nu hur mkt jag faktiskt saknade att prata med dig, du är så duktigt underbar. :)
Tänk om allt ändå kunde bli som vanligt igen. Kan det det? Jag ska försöka iaf, verkligen. Jag vill!
Helt otroligt hur någon kan göra så mkt genom att göra så lite! Jag kom inte ens ihåg att du var så härlig. Jag förstår verkligen vad jag såg i dig. Och varför du var en av de absolut bästa vänner som finns! Charm ; )
vanlig vardag.
Idag har det hänt igen, vi har varit på kossejakt! haha, över hela bygden. Kunde gått illa det där ;) men nu är de där de ska vara!
Åh, jag drömde om dig. Jag gillar det. Du är god.
Har inte alls hunnit fundera ngt idag, det är skönt. Det blir för mkt annars. Välkommen tillbaka imorn, fantasin!
Åh, jag drömde om dig. Jag gillar det. Du är god.
Har inte alls hunnit fundera ngt idag, det är skönt. Det blir för mkt annars. Välkommen tillbaka imorn, fantasin!
känslan.
Nu är det såhär, att det är en väldigt underlig känsla som etsat sig fast i mig. Jag hatar det och jag vet inte varför. Det blev inte alls som jag trodde. Vi glider ifrån varandra, allihop. Helt omedvetet. Det som aldrig skulle hända, börjar sakta ske. Om vi inte gör något drastiskt vart tar vi vägen då? Vi går alla åt olika håll nu, vi har förändrats. Det känns inte alls som förut. Men jag försöker intala mig själv att det är såhär alla känner ibland och det går förhoppningsvis över! VI ska ju hålla ihop, i vått och torrt. Det har vi ju sagt. Löften är inte till för att brytas! Vem skulle tro att man helt plötsligt drar sig till den man innan tyckt vart lite lustig och hellre gått till ngn annan, men så är det inte nu. Det är skönt att ha dig, du är dig själv åtminstone, det är inte alla i detta sammanhang.
Jag fattar inte hur du kan vara så negativ hela tiden och döma andra?
Och den ni dömer, är den perfekta personen som finns. Ni har bara inte förstått det. Hade jag fått chansen, hade jag tagit den. Hur lätt som helst. Trots att det blev som det blev förra gången. Men så behöver det inte bli nu. Vi är äldre, det där var så fruktansvärt löjligt! Hur avundsjuk kan man vara? Men jag förstår att du reagerade som du gjorde, det hade jag också gjort om någon jag tyckte så mkt om bara hade haft ögon för honom.
Hade du kommit och knackat på min dörr nu, hade jag blivit kär i dig direkt!
Jag fattar inte hur du kan vara så negativ hela tiden och döma andra?
Och den ni dömer, är den perfekta personen som finns. Ni har bara inte förstått det. Hade jag fått chansen, hade jag tagit den. Hur lätt som helst. Trots att det blev som det blev förra gången. Men så behöver det inte bli nu. Vi är äldre, det där var så fruktansvärt löjligt! Hur avundsjuk kan man vara? Men jag förstår att du reagerade som du gjorde, det hade jag också gjort om någon jag tyckte så mkt om bara hade haft ögon för honom.
Hade du kommit och knackat på min dörr nu, hade jag blivit kär i dig direkt!
Bubblande lycka.
Det beskriver mig just nu, jag är för tillfället glad så jag bubblar. Jag kan leva på det ett bra tag, men ändå är det bara genom en pettitess som denna lyckan uppstått. Jag lyckades övervinna min rädsla, och vilken rädsla sedan, att säga ett ord. Ett enda ord och nu är jag så glad att jag gjorde det, shit vad jag hade kunnat ångra mig annars. Tänk att man sitter och funderar hur länge som helst, ska jag eller ska jag inte - blir det dumt och pinsamt om jag säger ngt, kan vara så enkelt och inte alls jobbigt när man väl gör det. Bara roligt! Det är inte klokt vad feg man är ibland. Vad har man att förlora?
INGENTING!
INGENTING!
Du är dig lik.
Tack!
Tack!
halt,
Jag och frida va och slirade runt på halkbanan idag, det var skoj. Fast kunde vart roligare! :) Är det nära, måntro?
Beställde biljetter åt jonte, josse å mig igår till buskis med stefan & krister, yeah!
Beställde biljetter åt jonte, josse å mig igår till buskis med stefan & krister, yeah!
Jag har kommit in i en sån där period igen, där jag bara tänker.. tänker och tänker.. Det är inte så bra, alla gånger, även om jag kommer fram till massa olika saker.
Vardagen är allt bra konstig ibland, det bara händer, utan att man kan påverka något överhuvudtaget. Det är mkt och många jag saknar just nu. Gamla tider, gamla vänner, gamla klasskompisar, gamla minnen, gamla äventyr. Jag vill bara ha tiden tillbaka. Kunna göra så mkt, som man jag inte gjorde, men som jag vet jag borde ha gjort. Man förstår inte hur det faktiskt låg till, förrän man står där med facit i handen. Men då är det försent. Finns inget man kan göra åt det längre. Chansen stack iväg.
Man blir så sorgsen av allt funderande och deppig. Samtidigt är det så himla härligt att bara sitta ner på en plats men ändå vara någon annanstans. Det är så mkt jag vill göra, så många jag vill hinna umgås med och ta hand om. Vill inte tappa någon mer, aldrig någonsin.
Var är tiden?
Vardagen är allt bra konstig ibland, det bara händer, utan att man kan påverka något överhuvudtaget. Det är mkt och många jag saknar just nu. Gamla tider, gamla vänner, gamla klasskompisar, gamla minnen, gamla äventyr. Jag vill bara ha tiden tillbaka. Kunna göra så mkt, som man jag inte gjorde, men som jag vet jag borde ha gjort. Man förstår inte hur det faktiskt låg till, förrän man står där med facit i handen. Men då är det försent. Finns inget man kan göra åt det längre. Chansen stack iväg.
Man blir så sorgsen av allt funderande och deppig. Samtidigt är det så himla härligt att bara sitta ner på en plats men ändå vara någon annanstans. Det är så mkt jag vill göra, så många jag vill hinna umgås med och ta hand om. Vill inte tappa någon mer, aldrig någonsin.
Var är tiden?
vänner då, vänner hur?
När jag satt på bussen i morse och filosoferade så där lagom mkt om allt och ingenting, kom jag att tänka på en av mina absolut bästa vänner i högstadiet. Du hade verkligen allt och jag kan fortfarande berätta alla detaljer om vissa saker. Du kanske har det fortfarande, jag vet inte, för nu hälsar vi nästan inte ens på varandra. Men utåt sett och med dina nuvarande vänner verkar du har förändrats en del, och det kanske vi alla gör.
Det är kanske liksom meningen, även om det i detta fallet är så att du har föräändrats till det negativa. Men det spelar ingen roll, jag hade gjort vad som helst för att få tillbaka den vänskap vi hade, för jag saknar dig, saknar ditt sätt att alltid få mig på bra humör. Men det var en vänskap som bara rann ut i sanden som så många andra vänner som man bara tappar, glömmer eller flyttar ifrån och det gör så jävla ont.
Hade man inte gett upp så lätt, låtit det vara och trott att det någon gång blir bättre så hade den bästa vännen i hela mitt liv, för det vill jag påstå att du var iaf som jag kände då, inte varit borta för alltid. För även om jag tar mod till mig och frågar hur du har det osv, så kommer den tiden aldrig tillbaka, kanske kan vi påbörja en ny vänskap men den vi hade finns inte längre. Åh, vad jag vill ha den tiden tillbaka!
Jag har så mkt minnen, så många löjliga saker jag kan berätta men som betyder så mkt. K-lägret visade att du brydde dig. Brydde dig om mig. Fick mig att må bra.
Det svider, även om jag vill påstå att det är ditt fel för att du har förändrats så vet jag att jag skulle kunnat göra så mkt mer än vad jag gjort. Men jag tänker tillbaka på den tiden med ett leende på läpparna, och det gör mig på sätt och vis glad. Jag kommer ihåg hur du sårade mig så otroligt mkt, när du tog henne, fastän du visste hur jag kände. Och du visste hur sårad jag blev, och försökte med hela din själ göra allt bra igen, och du lyckades, det är inte många som hade lagt ner så mkt tid på det, men du var en sån underbar människa, jag kunde inte bara låta dig gå.
Det är kanske liksom meningen, även om det i detta fallet är så att du har föräändrats till det negativa. Men det spelar ingen roll, jag hade gjort vad som helst för att få tillbaka den vänskap vi hade, för jag saknar dig, saknar ditt sätt att alltid få mig på bra humör. Men det var en vänskap som bara rann ut i sanden som så många andra vänner som man bara tappar, glömmer eller flyttar ifrån och det gör så jävla ont.
Hade man inte gett upp så lätt, låtit det vara och trott att det någon gång blir bättre så hade den bästa vännen i hela mitt liv, för det vill jag påstå att du var iaf som jag kände då, inte varit borta för alltid. För även om jag tar mod till mig och frågar hur du har det osv, så kommer den tiden aldrig tillbaka, kanske kan vi påbörja en ny vänskap men den vi hade finns inte längre. Åh, vad jag vill ha den tiden tillbaka!
Jag har så mkt minnen, så många löjliga saker jag kan berätta men som betyder så mkt. K-lägret visade att du brydde dig. Brydde dig om mig. Fick mig att må bra.
Det svider, även om jag vill påstå att det är ditt fel för att du har förändrats så vet jag att jag skulle kunnat göra så mkt mer än vad jag gjort. Men jag tänker tillbaka på den tiden med ett leende på läpparna, och det gör mig på sätt och vis glad. Jag kommer ihåg hur du sårade mig så otroligt mkt, när du tog henne, fastän du visste hur jag kände. Och du visste hur sårad jag blev, och försökte med hela din själ göra allt bra igen, och du lyckades, det är inte många som hade lagt ner så mkt tid på det, men du var en sån underbar människa, jag kunde inte bara låta dig gå.
Men kan jag nu?
