deppigt.
Läser massa dagboksgrejer från högstadiet, shit, vad låg man blir av det. Och man borde egentligen ínte vara det, för den tiden och klassen var helt underbar. Åh, nu kommer jag ihåg massa saker jag inte vill, tänk så mkt tankar som väcks genom lite text.
Hittade massa grejer som lika gärna kunde vara skrivna idag:
"Ångesten kan komma smygandes ibland, då är det lite jobbigt, när man minst anar det! Kommer sen att få leva med detta livet igenom, och fågeln tog inte bara med sig själv fallet, utan en skatt till, som betydde så mkt. "
Den här, är helt oslagbar, och hjälp vad vi var filosofiska den dagen.
"shiiiiiiit, skulle kunna skriva hur mkt som helst nu om vad jag förstått men jag anförtror det till dom jag litar mest på.. Har nu förstått en del, Insett det jag aldrig skulle inse, det som jag inte trott skulle vara logiskt möjligt. Inte vågat eller velat inse.
Kär som en gummistövel ( den teorin är djup men jag kan dra den ändå ) - gummistövlar tål ju som sagt regn. Och hur mkt det än regnar så kmr regnet aldrig igenom gummit och ända in till foten,själen, och foten håller sig från att bli blöt och kärleken finns bara på utsidan och det är inte riktig kärlek, bara en liten inblick.. Men så plötsligt går stöveln sönder, regnet kmr in & foten blir blöt, då uppstår förälskelsen.. Kärleken till den andra stöveln är ett nödvändigt ont, det funkar inte om dom inte är två. Dom används så länge dom är hela men när den andra stöveln också går sönder så är det ingen som vill använda stövlarna mer och dom slängs in i garderoben för att senare upptäckas och åka vidare till soptunnan.. Ungefär så är den teorin. Dom som har fått höra det innan, vet lite mer.haha. Amanda å andra sidan jämför oss med en tvättmaskin :? .. När tvättmaskinen stängs och vattnet går runt är allt ett kaos och luckan går inte att öppna men när tvätten är ren så stannar maskinen, luckan öppnas, Och allt kaos slutar för en stund men när det finns tillräcklig smutsig tvätt går den igång igen, och kaoset har börjat igen..men En del fläckar försvinner aldrig, precis så är det.. Ibland kan man inte prata om det men tillslut kmr allt på en gång och allt lugnar ner sig för att tag men sen kmr mer skit att bära på och man kan inte prata om ngt, eller vill & vågar inte, Trots att man berättat om allt, finns det fortf. saker som lämnar ärr efter sig. ?De allra djupaste känslorna döljer sig, längst in bland de osagda orden?. VIll bort härifrån, riktigt långt, förbannat bort. Vill så mkt, men vågar så lite"
Nu vet jag iaf vad jag ska göra på lovet, läsa alla dagböckerna, för de där citaten jag skrev varje dag är så himla bra ibland. "Att vara kär kan vem som helst övetala sig själv till. Den riktiga kärleken är det som är kvar när förälskelsen har bränt ut sig själv."
Jag har också kommit på, för 511e gången att tänka för mkt är nästan som att gå rätt in i döden eller åtminstone in i depressionen. Sorgligt nog.. eller något.
Och jag vet inte vart ajg är på väg.
När jag skriver är egentligen de enda gångerna jag verkligen gnäller, skriker, klagar, bryter ihop, bryter isär, bryter sönder och blir totalt knäckt på nytt. Men ibland är det som en terapi, det är väl det enda bra.
Nu är det house och andra avenyn är det bästa svt gjort sen fem myror är fler än fyra elefanter, typ.
Hittade massa grejer som lika gärna kunde vara skrivna idag:
"Ångesten kan komma smygandes ibland, då är det lite jobbigt, när man minst anar det! Kommer sen att få leva med detta livet igenom, och fågeln tog inte bara med sig själv fallet, utan en skatt till, som betydde så mkt. "
Den här, är helt oslagbar, och hjälp vad vi var filosofiska den dagen.
"shiiiiiiit, skulle kunna skriva hur mkt som helst nu om vad jag förstått men jag anförtror det till dom jag litar mest på.. Har nu förstått en del, Insett det jag aldrig skulle inse, det som jag inte trott skulle vara logiskt möjligt. Inte vågat eller velat inse.
Kär som en gummistövel ( den teorin är djup men jag kan dra den ändå ) - gummistövlar tål ju som sagt regn. Och hur mkt det än regnar så kmr regnet aldrig igenom gummit och ända in till foten,själen, och foten håller sig från att bli blöt och kärleken finns bara på utsidan och det är inte riktig kärlek, bara en liten inblick.. Men så plötsligt går stöveln sönder, regnet kmr in & foten blir blöt, då uppstår förälskelsen.. Kärleken till den andra stöveln är ett nödvändigt ont, det funkar inte om dom inte är två. Dom används så länge dom är hela men när den andra stöveln också går sönder så är det ingen som vill använda stövlarna mer och dom slängs in i garderoben för att senare upptäckas och åka vidare till soptunnan.. Ungefär så är den teorin. Dom som har fått höra det innan, vet lite mer.haha. Amanda å andra sidan jämför oss med en tvättmaskin :? .. När tvättmaskinen stängs och vattnet går runt är allt ett kaos och luckan går inte att öppna men när tvätten är ren så stannar maskinen, luckan öppnas, Och allt kaos slutar för en stund men när det finns tillräcklig smutsig tvätt går den igång igen, och kaoset har börjat igen..men En del fläckar försvinner aldrig, precis så är det.. Ibland kan man inte prata om det men tillslut kmr allt på en gång och allt lugnar ner sig för att tag men sen kmr mer skit att bära på och man kan inte prata om ngt, eller vill & vågar inte, Trots att man berättat om allt, finns det fortf. saker som lämnar ärr efter sig. ?De allra djupaste känslorna döljer sig, längst in bland de osagda orden?. VIll bort härifrån, riktigt långt, förbannat bort. Vill så mkt, men vågar så lite"
Nu vet jag iaf vad jag ska göra på lovet, läsa alla dagböckerna, för de där citaten jag skrev varje dag är så himla bra ibland. "Att vara kär kan vem som helst övetala sig själv till. Den riktiga kärleken är det som är kvar när förälskelsen har bränt ut sig själv."
Jag har också kommit på, för 511e gången att tänka för mkt är nästan som att gå rätt in i döden eller åtminstone in i depressionen. Sorgligt nog.. eller något.
Och jag vet inte vart ajg är på väg.
När jag skriver är egentligen de enda gångerna jag verkligen gnäller, skriker, klagar, bryter ihop, bryter isär, bryter sönder och blir totalt knäckt på nytt. Men ibland är det som en terapi, det är väl det enda bra.
Nu är det house och andra avenyn är det bästa svt gjort sen fem myror är fler än fyra elefanter, typ.
Kommentarer
Postat av: therese
Hey Babe! Inte har du sagt till mig att du tillhör bloggvärlden...
Trackback
