Madeleine Anna Constance

När man börjar göra saker för att hela tiden försöka komma i perfekt timing, gör saker man kan dra nytta av i rätt läge, ändrar kroppsspråk, humör osv. är man så farligt nära. Jag har vart med om det förr, och när det blir så är det inte alls långt kvar till den definitiva känslan. Den som sakta men säkert kryper närmare, först bara ytligt och är i det stadie, då man gärna trycker bort den, men det vi aldrig lär oss är att det bara är slöseri med tid. För så småning om tar den sig djupare. Klämmer sig fast stenhårt i tanken, i själen, i hjärtat. Och inte minst i magen. Den liksom ligger och gnager i bakhuvudet, konstant. Poff, en gång till. Poff, om igen. Poff, än en gång. Försök att trycka bort det nu, haha. Inte en chans att du lyckas, hur mkt du än vill. För känslor, de är större och mer oövervinnerliga än något annat.
Tycker du det verkar jobbigt?
Grattis!
Välkommen till världen där den definitiva känslan, sätter sina spår.
Känslan som också kallas kärlek.