mer tankar.

Det är lite jobbigt. Varför är man så jävla velig?
Undra om livet varit bättre, utan känslor?
Men det bubblar nästan över hela tiden, jag vill verkligen bort härifrån nu. Jag fixar inte att stå emot så länge till. Och då är det klart man gör det bästa av situtionen - FLYR! ( Ja, ibland och oftast i såna här lägen är jag en riktig, äkta, stor, fet, hemsk, usel, fegis, som inte vågar erkänna hur saker egentligen ligger till. Bara för att det inte råkar handla om rätt(?) person. Jag vet precis vem den rätta personen är men det är inget som jag kan ändra på just nu. Kanske om ett par veckor, men nu kan jag inte fokusera på ngt överhuvudtaget. Det skiter sig fullständigt.)


Nu har jag bestämt. Denna gången ska jag vara tyst, inte ett ord. Till någon. Det blir bara massa missförstånd och så måste man förklara. Och hur ska man kunna förklara detta? Det går inte, det bara händer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0