smärta.

Smärta i hög grad lyckas jag alltid känna i mina fötter. Det är fruktansvärt! Jag vill kunna springa utan att ha ont i en vecka efter, men för tillfället funkar inte det. Så just nu sitter jag och tycker lite synd om mig själv för att jag nästan inet kan gå och få hasa runt i huset som en pensionär med rullator. Så jag blir lite arg.



Ja! Den satt. När? Snart, kanske. Hoppas, jag vill, vill, vill.
Jag tycker lite om dig. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0