Bubblande lycka.
Det beskriver mig just nu, jag är för tillfället glad så jag bubblar. Jag kan leva på det ett bra tag, men ändå är det bara genom en pettitess som denna lyckan uppstått. Jag lyckades övervinna min rädsla, och vilken rädsla sedan, att säga ett ord. Ett enda ord och nu är jag så glad att jag gjorde det, shit vad jag hade kunnat ångra mig annars. Tänk att man sitter och funderar hur länge som helst, ska jag eller ska jag inte - blir det dumt och pinsamt om jag säger ngt, kan vara så enkelt och inte alls jobbigt när man väl gör det. Bara roligt! Det är inte klokt vad feg man är ibland. Vad har man att förlora?
INGENTING!
INGENTING!
Du är dig lik.
Tack!
Tack!
Kommentarer
Trackback
