känslan.
Nu är det såhär, att det är en väldigt underlig känsla som etsat sig fast i mig. Jag hatar det och jag vet inte varför. Det blev inte alls som jag trodde. Vi glider ifrån varandra, allihop. Helt omedvetet. Det som aldrig skulle hända, börjar sakta ske. Om vi inte gör något drastiskt vart tar vi vägen då? Vi går alla åt olika håll nu, vi har förändrats. Det känns inte alls som förut. Men jag försöker intala mig själv att det är såhär alla känner ibland och det går förhoppningsvis över! VI ska ju hålla ihop, i vått och torrt. Det har vi ju sagt. Löften är inte till för att brytas! Vem skulle tro att man helt plötsligt drar sig till den man innan tyckt vart lite lustig och hellre gått till ngn annan, men så är det inte nu. Det är skönt att ha dig, du är dig själv åtminstone, det är inte alla i detta sammanhang.
Jag fattar inte hur du kan vara så negativ hela tiden och döma andra?
Och den ni dömer, är den perfekta personen som finns. Ni har bara inte förstått det. Hade jag fått chansen, hade jag tagit den. Hur lätt som helst. Trots att det blev som det blev förra gången. Men så behöver det inte bli nu. Vi är äldre, det där var så fruktansvärt löjligt! Hur avundsjuk kan man vara? Men jag förstår att du reagerade som du gjorde, det hade jag också gjort om någon jag tyckte så mkt om bara hade haft ögon för honom.
Hade du kommit och knackat på min dörr nu, hade jag blivit kär i dig direkt!
Jag fattar inte hur du kan vara så negativ hela tiden och döma andra?
Och den ni dömer, är den perfekta personen som finns. Ni har bara inte förstått det. Hade jag fått chansen, hade jag tagit den. Hur lätt som helst. Trots att det blev som det blev förra gången. Men så behöver det inte bli nu. Vi är äldre, det där var så fruktansvärt löjligt! Hur avundsjuk kan man vara? Men jag förstår att du reagerade som du gjorde, det hade jag också gjort om någon jag tyckte så mkt om bara hade haft ögon för honom.
Hade du kommit och knackat på min dörr nu, hade jag blivit kär i dig direkt!
Kommentarer
Trackback
