God natt!

 

Han sprang intill vägens kant.

Sprang för att hinna ifatt det han glömt.

Han hade glömt hur känslan kändes.

Det var längesen nu.

Kanske var det lättnad som spred sig i kroppen.

Han ville inte bära på känslan.

Han ville inte hålla i känslan.

Ändå ville han inte släppa taget och låta själen leda.

Han sprang intill vägens kant.

Sprang ifrån det han glömt.

 

Han sprang intill vägens kant.

Sprang för att hinna ikapp tiden.

Han ville att tiden skulle stanna.

Stanna så att han kunde känna efter.

Känna tårarna, ta på smärtan, höra hjärtat.

Få en chans att tänka.

Tänka på det som varit.

Tänka på det som kommer.

Han sprang intill vägens kant.

Sprang ifrån tiden.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0