Typisk den svenske själen?
Jag funderade på en sak när jag körde bil idag, ungefär som vanligt. Det första folk säger när de möter varandra, speciellt när de inte vet vad de ska säga, bara prata eller inte känner varandra, är "Vilket väder!" Jag undrade hur många gånger jag diskuterar vädret varje dag. Det är liksom det som man pratar om med kunderna. Jag svarar, alltid likadant (kanske vänder jag på ordningen möjligtvis), "Ja, mörkt och trist. Tur att vi får jula lite så vi får ljus som lyser upp.".
Är det bara svensken som gör så? Eller kan man veta hur bra människor känner varandra genom att lyssna på samtalsämnet?
Det är så mycket nu, jag är helt slut och det har inte ens blivit lite hektiskt än. Imorgon är det premiär.
Och nästa vecka är det full rulle. Inklusive, historieprov och ett tiiiidigt matteporv, suck. Jag sätter min tilltro till de högre makterna och hoppas att ha kraft som räcker till allt som ska göras.
"Ah, det pratar om vädret, då är de nog bara bekanta."
Är det bara svensken som gör så? Eller kan man veta hur bra människor känner varandra genom att lyssna på samtalsämnet?
Det är så mycket nu, jag är helt slut och det har inte ens blivit lite hektiskt än. Imorgon är det premiär.
Och nästa vecka är det full rulle. Inklusive, historieprov och ett tiiiidigt matteporv, suck. Jag sätter min tilltro till de högre makterna och hoppas att ha kraft som räcker till allt som ska göras.
"Ah, det pratar om vädret, då är de nog bara bekanta."
Kommentarer
Postat av: Elin
Haha, jag kan undersöka detta i London sen ;)
Trackback
