Madeleine Anna Constance

Det är nog dags nu. Jag har å andra sidan en hel del med saker som jag måste göra, men jag går bara och tänker på att jag måste uppdatera bloggen. haha.
Det blir nog dock inte en speciellt lång historia. En kort sammanfattning snarare. Det är väl bäst att det som hände i Polen, stannar i Polen.. eller vad man ska säga.
En skojig och händelserik vecka har det iallafall varit.
   Efter drygt 20 timmar i buss, hade vi sett fram emot att få våra rum och slå oss till ro. I vårt fall, mitt, linns och tessatossans, blev det kanske inte så mkt ro i början. Det visade sig att vi skulle bo långt från alla andra och det skulle också visa sig att vi senare fick kubba genom en hop av elaka vargar, även kallade tyska polacker, varje gång vi gick till och frpn vårt rum. Rummet var hyfsat litet och vi fick möblera om en aning innan vi kunde få plats men efter att ha inhandlat ett doftljus och gjort det lite mysigt var rummet helt okej. Det verkade andra tycka också, då vårt rum var ett sällsynt populärt tillhåll. Kanske förståeligt med tanke på att det var lika isolerat som en betongvägg i en källare. :)
   Det var massagekväll, chokladkväll, knäckebrödskväll, slappkväll och diverse kvällar som ägde rum på vårt rum. Nya bekantskaper, konstellationer och andra saker undersöktes under veckan.
   Vi har också kommit fram till att tillsammans är man smartare - Jag, Viktor, Therese & Frasse fick nämligen för oss att dela på en frukostbufé på hemvägen, billigt och bra. Frasse utsågs att vara den som syntes vara väldigt glad i mat.=) Viktor och Frasse har varit hejare på att få oss på gott humör. Eller vad sägs om kvällen då viktor står och borstar tänderna och helt plötsligt blir överfallen av en jättebebis, i form av frans, som brottar ner honom på golvet. Viktor som har hela munnen full av tandborstskum blir bara blåare i ansiktet medan frasse ska visa sin styrka! Det var underhållning på hög nivå, hoho!
Det blev en vana att eskorteras av killarna till vårt rum. Vilka gentlemän viktor, frasse & rasmus var första kvällen, då de alla var beredda att ge sig in i fight med tyskarna om så hade behövts.. antar vi? ; ) Vem vet vad dessa tyska polacker hade gjort med oss små svenskar om vi inte hade varit beskyddade. ( Det spelar ingen roll vad du säger plutten. Dom var inte att lita på!)
   En hel del pratstunder hann vi också med, på olika håll och kanter. Några analyser av vissa personer och deras beteende genomfördes. Inte för att man blev så mycket klokare. Snarare tvärtom. Är det dags igen, alltså? Samma visa? Eller råkar allt bara vara tillfälligheter. Jag vet faktiskt inte, jag är inte så bra på att läsa signaler när jag som mest skulle behöva det.

Nu är det nog dags att återgå till psykologin tror jag allt. Imorn vankas ett prov I Svenska B för oss som roade oss i Polen. Det kan man väl ta efter den lyckade veckan, trots alla dess omständigheter? =)