Smögen 08
Det blir bara en liten, yttepytte redogörelse.
Madde och Josse packade sina väskor och begav sig till kusten med förhoppning om att de skulle få skymta solen, iallafall lite mer än hemma i skogen/borås. Den förhoppningen gavs upp ganska snabbt. Det blev bara mörkare och mörkare ju längre ut mot kusten vi kom. Regnet vräkte ner, konstant. Åh, våran vanliga otur tänkte vi.
Runt tre på söndagseftermiddagen checkade vi in på rum 207 på Hotell Smögens havsbad. Helt underbart. VI hann inte mer än hoppa i sängarna, bokstavligt talat, innan regnet upphörde. Kalas! Vi skyndade oss ut. Först klipporna och sedan vidare ner till Smögenbryggan för att kolla läget. Smögenbryggan ägnade vi för övrigt den mesta tiden till. Shoppade loss lite grann gjorde vi också :) Som det ska vara när kusinerna ger sig iväg.
Några besök i hotellets pool hann vi med. Favoriten var ändå bubbelpoolen. Vad var bättre än att kunna springa in och bubbla lite, efter att ha badat i havet en blåsig dag, utan sol?!:) Det var härligt.
Ingen vistelse i Smögen, utan att äta räkor tänkte vi. Lättare sagt än gjort. VI köpte oss en sk. räkfrossa, med hur mycket räkor som helst. Kruxet var bara att man fick skala dom själv. Dessutom fanns det bara platser utomhus. Score! Efter hundratals räkor, förfrusna fingrar och illaluktande händer skyndade vi oss hem till hotellet igen. Men vilken upplevelse, haha!
Vi vände hemåt, vid lunchtid på tisdagen, efter att inte sett röken av någon sol. Men vi enades ändå om att vi haft tur med vädret. Inte en droppe regn hade vi fått på oss. Därför tyckte vi det var aningen lustigt när vi checkade ut och jag säger till receptionisten, "Vi hade ju iallafall tur med vädret.", varpå hon tittar på mig som om jag är en utomjording på tillfälligt besök från mars eller liknande. Det som utspelade sig vid bilen innan avfärd orkar jag inte ta upp här, men kusinerna kiknade nästan av skratt. Vi skrattade inte mindre när vi helt plötsligt upptäcker att en lastbil parkerat mitt i vägen. Mitt i vägen verkligen. Chauffören Maddes motto är trots allt, Allting går. På ett eller annat sätt. Man måste ju försöka. Det lönade sig. Förbi kom vi. Det var första hiindret. Därefter kom vi fram till att Smögen inte har någon trafikskola. Det var parkerade bilar huller om buller. Gata upp, gata ner.
Det blev ett kort stopp i Kungshamn där vi fortsatte att råka ut för dagens trafikhysteri. Jesus Amadeus. Tre bilar, två kusiner, en parkering. Inget tålamod. Gudars skymning sa vi. Hur som haver. VI åkte vidare och nästa stopp blev i Partille på Allum köpcentrum. Det var som att komma till paradiset. Plånboken tömdes, kläder införskaffades och många skratt klingade. Efter x antal timmar var vi totalt utmattade och satte oss i bilen för att återkomma till vardagen efter en mycket lyckad tripp. En nystartad tradition. Nästa år ett nytt mål. Och Grattis till körkortet Jonte! VI var nog mer nervösa än vad du var. : )
Klyschan håller än - JM for life. Det var tider det.
Madde och Josse packade sina väskor och begav sig till kusten med förhoppning om att de skulle få skymta solen, iallafall lite mer än hemma i skogen/borås. Den förhoppningen gavs upp ganska snabbt. Det blev bara mörkare och mörkare ju längre ut mot kusten vi kom. Regnet vräkte ner, konstant. Åh, våran vanliga otur tänkte vi.
Runt tre på söndagseftermiddagen checkade vi in på rum 207 på Hotell Smögens havsbad. Helt underbart. VI hann inte mer än hoppa i sängarna, bokstavligt talat, innan regnet upphörde. Kalas! Vi skyndade oss ut. Först klipporna och sedan vidare ner till Smögenbryggan för att kolla läget. Smögenbryggan ägnade vi för övrigt den mesta tiden till. Shoppade loss lite grann gjorde vi också :) Som det ska vara när kusinerna ger sig iväg.
Några besök i hotellets pool hann vi med. Favoriten var ändå bubbelpoolen. Vad var bättre än att kunna springa in och bubbla lite, efter att ha badat i havet en blåsig dag, utan sol?!:) Det var härligt.
Ingen vistelse i Smögen, utan att äta räkor tänkte vi. Lättare sagt än gjort. VI köpte oss en sk. räkfrossa, med hur mycket räkor som helst. Kruxet var bara att man fick skala dom själv. Dessutom fanns det bara platser utomhus. Score! Efter hundratals räkor, förfrusna fingrar och illaluktande händer skyndade vi oss hem till hotellet igen. Men vilken upplevelse, haha!
Vi vände hemåt, vid lunchtid på tisdagen, efter att inte sett röken av någon sol. Men vi enades ändå om att vi haft tur med vädret. Inte en droppe regn hade vi fått på oss. Därför tyckte vi det var aningen lustigt när vi checkade ut och jag säger till receptionisten, "Vi hade ju iallafall tur med vädret.", varpå hon tittar på mig som om jag är en utomjording på tillfälligt besök från mars eller liknande. Det som utspelade sig vid bilen innan avfärd orkar jag inte ta upp här, men kusinerna kiknade nästan av skratt. Vi skrattade inte mindre när vi helt plötsligt upptäcker att en lastbil parkerat mitt i vägen. Mitt i vägen verkligen. Chauffören Maddes motto är trots allt, Allting går. På ett eller annat sätt. Man måste ju försöka. Det lönade sig. Förbi kom vi. Det var första hiindret. Därefter kom vi fram till att Smögen inte har någon trafikskola. Det var parkerade bilar huller om buller. Gata upp, gata ner.
Det blev ett kort stopp i Kungshamn där vi fortsatte att råka ut för dagens trafikhysteri. Jesus Amadeus. Tre bilar, två kusiner, en parkering. Inget tålamod. Gudars skymning sa vi. Hur som haver. VI åkte vidare och nästa stopp blev i Partille på Allum köpcentrum. Det var som att komma till paradiset. Plånboken tömdes, kläder införskaffades och många skratt klingade. Efter x antal timmar var vi totalt utmattade och satte oss i bilen för att återkomma till vardagen efter en mycket lyckad tripp. En nystartad tradition. Nästa år ett nytt mål. Och Grattis till körkortet Jonte! VI var nog mer nervösa än vad du var. : )
Klyschan håller än - JM for life. Det var tider det.
Kommentarer
Trackback
