Madeleine Anna Constance

Känslan kommer krypande.
När  man minst anar det står den vid dörren.
Redo att knacka på.
Redo att släcka det livfulla ljus som spridit sig.
Redo att mörklägga den färgglada själ med sin kolsvarta oro.
Ett tomrum. En klump. En svartmålad sten.
Som ett skott i hjärtat,
som ett hål i själen sprider den sig. Likt en blixt på himlen far den till huvudet.
Till tanken. Etsar sig fast. Håller ett stadigt grepp.
Beredd att kämpa. Kämpa för att aldrig ge sig.
Hålla kvar, hålla kvar, hålla kvar.
Aldrig släppa taget.  Precis som sin motsats.
Två känslor. Slåss mot varandra som skotten i rysk roulette.
Så lika, hand i hand, öga mot öga.
Svartsjukan och kärleken.
Motpolerna som alltid kämpar och aldrig ger vika.
VInnaren tar allt.

- 15/7-08