poesi?

Mörket tar sig in, längre och längre.
Det enda som finns är en svart hinna.
Famla fram.
Ett steg i taget, försiktigt.
Det pumpar sakta, för att sedan öka drastiskt.
Öka med en sådan styrka att hela kroppen skakar.
I sinne, i själ.
Långsamt, kväva luften.
Ett sista andetag.
En sista tanke.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0