Om framtid och sånt
Jag ser framåt, men ser ingeting.
Ovisshetens dimma vilar tungt över stigen,
och långt fram hör jag någon kalla mitt namn.
En obestämt röst, från en obestämd plats.
Ännu är jag kvar, reser kollektivy med alla andra.
Rädda för att gå sina egna vägar.
Men jag kan inte trotsa rösten,
kan inte blunda, le och stanna kvar som alla andra.
Jag måste gå!
Jag måste smyga bort i natten.
Ensam, obemärkt, utan avsked.
Ovisshetens dimma vilar tungt över stigen,
och långt fram hör jag någon kalla mitt namn.
En obestämt röst, från en obestämd plats.
Ännu är jag kvar, reser kollektivy med alla andra.
Rädda för att gå sina egna vägar.
Men jag kan inte trotsa rösten,
kan inte blunda, le och stanna kvar som alla andra.
Jag måste gå!
Jag måste smyga bort i natten.
Ensam, obemärkt, utan avsked.
Kommentarer
Postat av: therese
Lovely film, den där du. Och otrolig dikt. Jag gillar den, är det "Osynlig" den heter? Jag har glömt... Gustav Skarsgård for the win i vilket fall.
Postat av: Madde
Ja, Den osynlige. Och Gustaf Skarsgård i all ära. Ska vi kanske ta en dejt över den filmen? :)
Trackback
