Madeleine Anna Constance

♦
Konstigt påhitt. Jag har iaf kommit fram till att man kan vara full av känslor fast det inte finns något i känslorna.. och jag är kass på att uttrycka mina egna tankar och idéer. Det är bara massor med känslor helt enkelt.
Men vad är det man känner liksom?
När man inte vet vad man känner fast man känner att man känner, vad känner man då? Utom förvirring?
Åh, vad hopplöst. Palla att känna massa saker och behöva känna efter.
Palla känslor?
Palla att något/någon etsar sig fast på näthinnan, konstant. Och att det inte finns ett skit man kan göra åt det.
Palla att den sista man tänker på innan man ska sova är samma person som man först tänker på när man vaknar?
Palla att tänka. Palla att försöka förstå? Palla att förtränga?
♦
Jag tror att när man inte vet vad man känner beror det på att man förtränger det man egentligen vet om att man känner. Bara för att man inte vill känna det som man känner. Förnuft och äkta känsla vill väldigt sällan samma sak. Så vad passar bättre än att citera vår allas kära tsatsiki:
"När den rätte dyker säger hjärtat till och då får hjärnan säga vad den vill!"
♦


Hjälp, vilket infall. Vad gör jag? Shit, men jga bara kände för det. Ledsen om jag utnyttjar dig just nu, men jag kunde inte låta bli. ;) flirthumör kalla det!