känslostorm.

beskriver dagens..nej, helgens tankar. Jag blir galen, totalt.
Jag är kär. Jag är inte kär. Jag är kär. Jag är inte kär.
Det är som när man var liten, å andra sidan..liten och liten..jag gör det fortfarande, och tog en blomma. Plockade bladen. Älskar, älskar inte, älskar, älskar inte. Skillnaden är att det är på riktigt.
Det är inte så enkelt att stå emot när man blir uppmuntrad. Eller blir man uppmuntrad? Kanske inte och då har man missförstått hela grejen, paniken knackar på och man blir totalt knäckt.
Förträngningsfasen sätts igång och man kommer att frätas sönder inifrån, sakta men säkert. Som om man inte har nog med saker man försöker fötränga?
Är det så konstigt då att man inte vågar tolka signaler? Man kanske bara tolkar dom på det sättet man vill. Ett sorts önsketänkande. Fast allt är väl mer eller mindre ett önsketänkande, hela tiden?
Åh, jag vet inte.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0